Maud bläddrar i gästböcker som alla skådespelare som Västerviks riksteaterförening anlitat, skrivit i.
Maud blev tidigt intresserad av teater.
– Intresset har funnits med sedan skolteatern i Stockholm. Man fick alltid åka på teater på Dramaten då, säger hon.
Maud kommer från Stockholm men hon flyttade till Västervik som vuxen 1981 då hennes dåvarande man fick jobb här. 1984 blev hon invald som vice ordförande i Västerviks riksteaterförening.
– Jag hade inte så mycket hum om vad det var men blev snart på det klara med att det är en folkrörelse. En riksteater vill visa teater för hela landet, på både små och stora scener, då behövs det teaterföreningar som kan köpa in teaterföreställningar. Jag är ju intresserad av teater men bor man här så är det ju långt till olika föreställningar i Stockholm, säger hon.
Maud Schubeis tycker att okända skådespelare många gånger är bättre och att man ska våga gå på sådana föreställningar också.
Maud arbetade som förskollärare på öppna förskolan på Långrevsgatan. När hon var ledig spelade hon dockteater på olika förskolor. Det började hon med redan i 30-årsåldern, när hon fortfarande bodde i Sollentuna.
– Då spelade vi mest på biblioteken, jag och en väninna, säger hon.
Maud tror att det faktum att hon blev tillfrågad av Västerviks riksteaterförening bottnar i hennes genuina intresse för teater och att de då behövde folk.
– Jag tyckte det verkade jättespännande och tackade ja. Jag har haft mycket roligt i föreningen. Vi beställde ju olika pjäser till Västervik men för att det inte skulle bli "grisen i säcken" så fick vi möjligheten att åka på teaterdagar i Hallunda, vi fick se många fina föreställningar, säger Maud.
Maud Schubeis avtackades av styrelsen för Västerviks riksteaterförening 2019, då hade hon varit med i 35 år.
Maud kom att arbeta i föreningen i hela 35 år, från 1984 till 2019. Då blev hon avtackad av styrelsen med ett diplom. När hon valde att sluta hade mycket i föreningen förändrats.
– Jag kände att det inte var som förut, allting blev digitaliserat och jag tyckte inte om det. Att jag inte behärskade det digitala var det värsta. Varje gång jag satte mig vid datorn och skulle göra något så blev jag sittandes för det hände alltid något och så blev jag arg, det var ett stressmoment och slutade med att jag bara dunkade till på alla tangenter, säger hon.
I föreningen har Maud varit en allt-i-allo. Sekreterare, vice ordförande och ordinarie styrelsemedlem med mera.
– Jag har också varit den som sökt sponsorer till teaterföreningen. Alla hade en uppgift i teaterföreningen, även om man var ersättare.
Hon minns åren inom föreningen med glädje.
– Jag har sett så många roliga föreställningar. Nu är det ju aldrig så att det är kö utanför Bryggaren när det är teater där men en gång var det så och det var när Lill-Babs var här. När jag gick förbi utropade folk "ställ dig i kö", nej men jag ska sälja biljetter sa jag och då fick jag gärna komma in för de ville inte stå där ute längre, säger hon och skrattar.
Föreningen höll i ungefär fyra föreställningar per termin, både till landsbygden och till Bryggaren i Västervik.
– Numera är allt så väldigt omständligt, allt är så tekniskt så man kan inte ha föreställningarna var som helst men det kunde man förr.
Maud Schubeis blev intresserad av teater redan under de första skolåren.
Något annat hon vill belysa är att man bör gå och se även pjäser med okända namn.
– Så fort man har ett känt namn så får man mycket publik men ofta är det så att okända kan vara lika bra om inte bättre så man måste satsa lite själv när man går på teater, säger hon.
Hur bra är Västerviksborna på att gå och se på teater?
– Ja de är väl lite tröga men bättre än i Gamleby. Vi har ju haft teater där också.
Varför är det så tror du?
– Jag tror att teaterfolket i regel är lite äldre. Ungdomar går inte så mycket på teater, bara om det kommer någon stand up-komiker.
Maud var också den som tillhandahöll fruktkorg till logerna och gästbok som hon gick ner i logerna med.
– När föreställningen var slut fick skådespelarna en fruktkorg med godsaker och presenter och jag var den som såg till att de fick en present med sig.
Maud upplever att teatern gett henne mycket.
– Glädje och erfarenhet, det är ju inte alls samma sak som att titta på tv, live ger något alldeles extra, mötet mellan människor, man känner att man är delaktig i en del teaterföreställningar, det kan man aldrig känna av att titta på tv säger hon.
Vad har dessa 35 år i föreningen gett dig?
– De har betytt väldigt mycket. Föreningslivet är berikande för människan, det fordras något av en när man är med i en förening och det gör att man blir berikad av erfarenheter och vänskap. Jag har lärt känna väldigt många människor genom att vara med i Västerviks riksteaterförening, säger Maud.