- Det är en mysig småstad som faktiskt påminner lite grand om hemtrakterna, säger hon.
I Newport ska familjen bo under ett år då Cecilias man Richard studerar vid US Naval War College.
Cecilia växte upp vid Hjortenbaden utanför Västervik och flyttade efter studenten först till Uppsala och så småningom till Stockholm för att plugga.
- Jag är humanist i botten men skolade om mig till naturvetare och kemist. Det var under min sista termin vid Stockholms universitet som jag och en kursare själva ordnade med ett utbyte, berättar hon.
De åkte i februari 2001 och jobbade under våren i ett cancerforskningslabb på UCSD. För boendet hyrde de lägenhet i ett beachhouse vid Wind and sea beach. En av grannarna var Rich Harries, numera Cecilias man.
- Vi sprang på varandra vid poolen vår första dag i huset, och det var kärlek vid första ögonkastet.
Cissi och Richard blev följaktligen ganska omgående ett par.
När de tre utbytesmånaderna var till ända hade de svenska studenterna gjort ett så gott intryck på universitetet att professorn de arbetat för erbjöd dem anställning.
Cecilia åkte hem igen sommaren 2001 för att ta sin examen i Stockholm samt för ordna med nytt arbetsvisum så att hon så snart som möjligt skulle kunna resa tillbaka till Rich igen.
Hur var det att komma tillbaka till USA hösten 2001?
- Jag kom tillbaka endast ett par dagar innan den 11 september och hann precis börja jobba innan attackerna. Och det var ju såklart väldigt otäckt och oroligt, alla stora arbetsplatser, som UCSD, stängdes under en tid.
Cecilia arbetade kvar på universitetet fram till flytten i somras. De sista sex åren var hon labmanager (labbföreståndare) på ett cancergenetiklabb på The Ludwig Institute for Cancer Research som är en fristående institution vid universitetet.
- Det var ett väldigt intressant och lärorikt jobb som jag stormtrivdes med. Jag hade roliga kollegor från jordens alla hörn.
Vilka är de största skillnaderna mellan att leva i Sverige och i USA?
- En stor skillnad rör barnledigheten. Man har sällan möjlighet att vara hemma med barnen lika länge här som man har i Sverige.
- Personligen tyckte jag det var tungt att ha så kort mammaledighet och då hade jag ändå förmånen att kunna ta nästan elva veckors föräldraledighet per barn. Sex veckor är annars norm. När mina elva veckor var till ända hade jag en helt underbar mexikansk dagmamma som tog hand om båda barnen och ställde upp i vått som torrt så att jag kunde fortsätta jobba. Hon pratade enbart spanska med barnen så framförallt Jack, som är äldst, är trespråkig nu. Det är ganska häftigt att se hur han växlar mellan språken. Han vet att mamma pratar svenska och pappa engelska.
- Jag upplever också att man flyttar runt mycket mer här än i Sverige. Många jobb kräver det.
- Rich är pilot, både inom det militära och civila, och måste flytta ofta. Han har varit stationerad på många olika orter genom åren, bland annat i Seattle, Memphis, Dallas och de sista åren i Anchorage medan jag bott kvar i San Diego dels på grund av mitt arbete och dels för att hans militära jobb varit förlagt dit.
- När han blev erbjuden att läsa i Newport bestämde vi oss för att flytta hela familjen, trots att det bara är för ett år, men i och med att min man går i skolan så är han hemma varje kväll och på helger och helgdagar vilket gör att familjen kan vara tillsammans på ett sätt vi inte kunnat tidigare. Och för mig känns det här året i Newport lite grand som en försenad mammaledighet.
Vad är det bästa med att bo i USA?
- Att det finns så mycket att se. Det finns helt otroligt vacker natur och fantastiska storstäder. Staterna skiljer sig mycket åt. Kalifornien, där jag bott det senaste decenniet, känns på ett sätt som ett annat land än Rhode Island där vi nu bor. Amerikanare är väldigt trevliga och hjälpsamma och det är aldrig svårt att lära känna nya människor när man reser och flyttar runt.
Vad är det svåraste med att bo i USA?
- Att vara så långt från familjen i Sverige, mamma, pappa och min bror med familj.
Vad saknar du mest från Sverige?
- Familjen och vännerna. Men även de svenska traditionerna. Speciellt runt jul och nyår. Dessutom saknar jag Västervik och skärgården. Jag saknar Stockholm också. Förmodligen saknar man omgivningar från alla de platser man bott på.
- Men jag gillar även de amerikanska traditionerna. Thanksgiving tycker jag är jättemysigt, Halloween och 4th of July är hur kul som helst.
Ni flyttade ju nyligen från en stor västkuststad till en småstad på östkusten. Hur känns det?
- Det känns bra. Efter att ha bott bland så mycket folk i tio år känns detta lite befriande. Det bor fler människor i San Diego än det gör i hela Rhode Island.
- Min man kommer från Boston som endast ligger en timmes bilresa bort. Där har vi barnens farmor. Farfar bor på Cape Cod vilket är lika nära. Det är suveränt för barnen och oss att kunna träffa dem så lätt och ofta. Östkusten känns också lite mer som hemma för mig. Det påminner mer om Sverige.
Vad bör man göra och se som turist i Newport?
- Newport har en väldigt väl bevarad stadskärna med många fina hus från kolonialtiden. Newport är också en sommarstad och har helt fantastiska stränder, många har sina sommarhus här. De mest kända byggnaderna är The Newport Mansions, som är en samling herrgårdar (nu museum) som byggdes för att vara sommarhus till USA:s rikaste familjer under 1800-talet som exempelvis the Vanderbilt family. Newport är också en stad med stor seglartradition.
Hur ofta åker du hem till Västervik?
- Ungefär en gång om året. Senast jag var hemma i Hjortenbaden var i somras. Då stannade jag och barnen i hela tre månader medan flyttlasset gick från San Diego till Newport. Det var jätteskönt. Barnen stortrivdes med närheten till vattnet och skogen med allt vad det innebär. Vi badade och fiskade mycket.
Hur ser din vardag ut just nu?
- Just nu är min vardag väldigt annorlunda mot hur den brukar vara av många anledningar, dels för att vi under detta år bor i en ny stad. Vi försöker hinna se och göra så mycket vi kan på ostkusten innan vi flyttar. Jag jobbar inte i år, vilket är en annan stor omställning.
Hur ser framtidsplanerna ut?
- Vi kommer att bo kvar i Newport fram till sommaren, efter det vet vi inte vart vi blir baserade. Förhoppningsvis får vi reda på det under våren så att vi får lite tid att förbereda oss inför nästa flytt. Jag håller tummarna för att det blir Europa, jag börjar nämligen bli sugen på att flytta hemåt igen.