CHRISTOPHER DYWIK: Visst finns det svenska superhjältar

Serietidningarna tog mycket plats under min uppväxt. Spindelmannen var favoriten. Kanske för lättheten att identifiera sig med hans glasögonprydde alter ego Peter Parker. Som många tonårskillar var han osäker, fumlig och blyg. Jag och mina vänner hittade på egna alter egon och drömde om att en dag också kunna göra skillnad. Vissa tyckte säkert att vi flydde in i en låtsasvärld. Det må så vara, men tidningarna tog även upp många moraliska dilemman och var därför en stor inspirationskälla. Jag skulle nog vilja påstå att serietidningarna har präglat mina värderingar och min samhällssyn i betydligt större utsträckning än några politiska skrifter. Vi blev inte maskerade hjältar i spandex, utan växte upp och fick vanliga jobb. Själv jobbar jag på museum och berättar om Sveriges forna hjältar, som störtade fram i främsta ledet för att försvara hus och hem, vår självständighet, statsskick och värderingar. Vi tänker sällan på det men vi tillhör en liten klick som tack vare uppoffringar kan skatta oss lyckliga. Vi behöver inte oroa oss för att bli bortförda mitt i natten för att vi har yttrat oss negativt om regeringen, för att våra fruar ska bli våldtagna medan vi är på jobbet eller för att våra söner ska tvingas bli barnsoldater. Det är en välsignelse men också något som förpliktigar. Vi människor har inte bara rättigheter utan också moraliska skyldigheter. Vårt land har byggts upp av hårt arbete och med kristen etik och moral som ledstjärna. Om viljan att göra rätt och hjälpa varandra försvinner, då står vi inför samhällets kollaps. När man var yngre så var det helt ok att uppslukas av hjältarnas värld. Nu när man har vuxit upp förväntas man släppa deras romantiska bild av rätt och fel och inordna sig i det grå massamhället, där man sticker huvudet i sanden när man ser något orätt. Men det finns hopp, för det finns faktiskt gott om hjältar i vårt samhälle. De hyllas sällan i tidningar mer än för en enstaka artikel, för att sedan snabbt falla i glömska, till förmån för Kungarna av Tylösand eller Paradise hotel. Jag syftar på alla duktiga poliser, brandmän och ordningsvakter, som trots allt spott och spä fortsätter att jobba för ett tryggare samhälle. Vissa hjältar träffar vi utanför mataffären där de offrar sin fritid, för att stå och samla in pengar, för att kunna hjälpa människor de aldrig har träffat. Några hjälper till vid härbärgen eller nattvandrar. Andra åker till Afrika och mellanöstern, bygger skolor, borrar brunnar, röjer minor, återanpassar barnsoldater och vaccinerar barn. Ett fåtal åker rakt in i krigszoner och med fara för sitt eget liv skiljer på stridande parter, bevarar freden, skyddar de civila och möjliggör ett återuppbyggande av landet. Vad kan bättre definiera en superhjälte än någon som med fara för sitt eget liv hjälper totala främlingar? Just nu pågår nomineringsprocessen till svenska hjältar på svenskahjaltar.se. Det finns många som förtjänar att hyllas. Men i år har jag beslutat mig för att nominera Kenneth Wallin. En svensk hjälte och förebild som stupade i Afghanistan när han kämpade för fred, säkerhet och trygghet för människor som han inte ens kände. Jag hoppas att även du gör det.

Christopher Dywik: Visst finns det svenska superhjältar

Hjältar är ämnet för Christopher Dywiks premiärkolumn i VT. Han är vikarierande barnskötare, museivärd på Kalmarläns museum och kristdemokratisk fritids-politiker i Kalmar.