Visans hus i Snoddas fotspår?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I egenskap av gammal Sveriges Turistrådare har jag med ängslan iakttagit den framfart - i form av Visans Hus - som följt i hälarna på Visfestivalen och försöket att slå (framtida?) mynt av vad som varit. Anledningen till att jag legat lågt i debatten är att jag inte velat hamna i den jävsituation som en person i min (tidigare) position skulle kunna anklagas för att stå i.
Med den kunskap och erfarenhet som följer från min förra verksamhet har det varit ytterst lätt att ta temperaturen på den typ av satsningar inom vårt land som varit baserade på "någon annans" föregående framfart - och tillfälliga framgång.
Det tog några få telefonsamtal att få bekräftat vad som kan bli det långsiktiga resultatet av glad tro:
Hylandmuseet i Tranås är nedlagt på grund av att verksamheten sprack ekonomiskt. 12 000 årsbesök räcker inte ens till salt till gröten, och efter vad jag antog saknade kommunen intresse för att stötta det vidare äventyret.
Stenmarksmuseet uppe i Tärna packades ned 1997. Samma orsak där och detta trots att Ingemar så sent som i förra veckan valdes till Sveriges Populäraste Person. Besökstalen - och intäkterna från verksamheten - torde ha varit helt försumbara. Kommunens engagemang? Tja?
Göta Kanalutställningen i Motala blev flyttad från de ursprungliga lokalerna den 20 maj 2003. Ansvarig person andades ängslan för att lämna uppgifter med avseende på besökstal och intäkter. Kan hot om nedläggning varit orsaken? Det enda som framkom var att "man" beträffande öppethållandet "följer kanaltiderna". Plus att biljetter kan köpas via vandrarhemmen etcetera. Lönsamhet och skatteintäkter? Ja, säg det? Observeras bör då att Baltzar von Platen var en av vårt lands största personer vad gäller industrihistoria. Borde inte besöksintresset ha kunnat meddelas med motsvarande stolthet?
Visans Hus. Här kan jag inte anklagas för att ha forskat i ärendet mera än att jag inte förstår varifrån verksamheten skall få de långsiktiga intäkterna. Det vill säga om nu intäkter är målsättningen och inte att man vill skapa artificiell sysselsättning med hjälp av kommunala medel. Redan tycks kommunen - mot bättre moderat vetande - stå som garant för en obestämd framtid och redan nu torde man ha målat in sig i hörnet på ett sätt som gör att vi skattebetalare löper risken att få stå där med en långsiktig slutnota.
Som avslutning:
Snoddasmuseet i Bollnäs. Här tycks födslarna och dödslarna med avseende på var denna "begivenhet" skulle lokaliseras geografiskt varit legio. Ett är dock säkert, den nuvarande verksamheten lever på ideell basis tack vare några eldsjälars engagemang. Så länge de får leva och ha hälsan. Kommunalt engagemang tycks lysa med sin frånvaro.
Det borde det göra i Västervik också.
Hadderian, haddera!
BREV TILL LEDARSIDAN