Vinter-OS blir nytt trätoämne för Ryssland och Georgien
Nytt bråk. Vinter OS i Sotji har blivit ett nytt trätoämne mellan president Vladimir Putin, Ryssland, och president Michail Saakasjvili (bilden), Georgien. Foto: AP
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den som trodde att det inte fanns något mer för Ryssland och Georgien att träta om hade alltså fel. Det räckte inte med att Georgien anklagat Ryssland för att inte respektera dess territorium genom sin aktivitet i Abchazien, ett område som börjar 50 kilometer från Sotji, och i Sydossetien, längre österut. Eller med att Kreml på olika sätt straffat Georgien, exempelvis genom att stoppa import av landets berömda viner, därför att man tycker regimen i Tbilisi uppträder fientligt, exempelvis sätter upp medlemskap i Nato och EU som mål.
Abchazien, på Svarta havets natursköna nordöstra kust, var i början av 90-talet scenen för krig och etnisk rensning i nivå med vad som hände på Balkan. Tusentals människor dog, 250 000 flydde och fördrevs, de flesta till Georgien, som i dag bara behärskar en mindre del av Abchazien. Rebellregimen har utropat självständighet, men erkänns av ingen, inte heller av grannen Ryssland som ändå ser till att livet kan fungera. Också med hjälp av ryska soldater som officiellt har uppdraget att motverka nytt våld.
När Sotji i början av juli tilldelades OS sågs det som en framgång för president Vladimir Putin. Dennes georgiske kollega Michail Saakasjvili skyndade sig att gratulera:
- Olympiaden i Kaukasus, länge betraktat som ett instabilt område, kommer att främja fred och förståelse mellan nationerna, hette det.
Det verkar bli lite si och så med den saken. Georgien ogillar att den ryska satsningen på att utveckla OS-regionen indirekt gynnar utbrytarregimen i Abchazien.
Visst, hela Rivieran vid Svarta havet behöver rustas upp. Kruxet är att förbindelserna Ryssland-Georgien är så erbarmliga, sedan lång tid.
Frågan är dock om det var bättre förr - med tanke på den starka anknytning till Stalin det här området har. Huvudarenan för Stalin och dennes anhang låg norröver. Men när eliten tog sig semester reste man gärna till Svarta havet. Här spelade man spel, påtade tillsammans med den trädgårdsintresserade Stalin, kramade varandras barn och hämtade nya krafter för terror mot andra - och varandra.
"Stalin trivdes bäst vid Svarta havets ångande kustlinje mellan Sotji och ner till de halvtropiskt belägna städerna Suchumi och Gagra i Abchazien", berättar Simon Sebag Montefiore i sin biografi om "Den röde tsaren och hans hov".
I Abchazien härskade på 1930-talet den etniske abchazen Nestor Lakoba, "elitens chefsportier", vän med Stalin sedan den revolutionära ungdomen. Lakoba var som en kung i sitt eget rike. Tydligen började Stalin tvivla på hans lojalitet, trots dennes devota hyllningar. Lakoba blev den förste i den inre kretsen kring Stalin som mördades, i december 1936, troligen förgiftad under en måltid med Lavrentij Beria. Denne var på väg över lik till posten som Stalins terrorchef.
I linje med den olympiska tanken skulle Sotji-OS kunna ge en ram för Ryssland och Georgien att bearbeta sin förfärliga gemensamma historia (Stalin, Beria med flera var georgier) med sikte på att lösa dagens konflikter på ett rimligt sätt.
Just nu ser det inte bra ut. Men det är ju några år kvar till 2014. (SNB)
Utrikeskrönika