Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En klassisk reaktion, när ett lands ledare har problem hemma, är att ägna sig åt omvärlden, i hopp om att få något gjort som påverkar ens ställning positivt. Man skulle kunna se det som en bekräftelse på detta vedertagna beteende när president Barack Obama bara ett par dagar efter ett historiskt nederlag för hans demokratiska parti reser till Indien, Indonesien, Sydkorea och Japan. Men Asienresan är sedan länge inplanerad. Och på den presskonferens Obama höll i Vita huset dagen efter valmotgången nämnde han resan som ett sätt att främja USA:s ekonomiska intressen - att genom export skapa fler jobb hemma.Obama inser vad som avgjorde valet - jobben. Tea Party-rörelsen gav valet en särprägel, men dominerade gjorde besvikelsen över att de massiva åtgärderna efter den akuta finanskrisen hösten 2008 inte gett avtryck i fler nya jobb. I kongressen i Washington har demokraterna försvagats i senaten och förlorat makten i representanthuset. Där är förändringen den största på årtionden. Det sägs att USA går in i ett nytt skede av snabbare skiftningar. När republikanerna vann 1994 var det efter 40 år av demokratiskt övertag. 2006 och 2008 kom demokraterna tillbaka. Och redan nu alltså republikanerna.Segern var väntad, men för partistrategerna kanske något för tydlig, med tanke på USA:s första pris - presidentposten i valet 2012. Republikanerna har tjänat på att kunna angripa Obama och demokraterna som skyldiga ur väldigt många synvinklar. Den gemensamma fiende man målat upp inför väljarna har nu besegrats i alla fall till hälften. Och nu måste man själv kunna leverera.I utgångsläget intar republikanernas ledarskap en samverkansvillig attityd - precis som Obama. John Boehner, republikanernas ledare i representanthuset, säger sig också vilja nå resultat. Men det kan ju bli så att parterna låser sig, och inget blir gjort."Gridlock", säger amerikanerna när fordon stannar i korsningarna och hindrar rörelse bakåt eller framåt. USA är vant vid politiskt gridlock. Det ingår i maktdelningssystemet. Vid gridlock fattas inte bra beslut, men heller inte dåliga.Dock: i det läge där USA befinner sig är det illa ifall gridlock innebär att presidenten uppfattas som svag utomlands. För att omvärlden inte ska underskatta USA:s vilja och förmåga gäller det för presidenten att förmedla ett av valets budskap: enigheten om utrikespolitiken, paradoxalt nog uttryckt i dess frånvaro. I nio år har krigen i Afghanistan och Irak dominerat USA:s utrikespolitik. Den frågan var stor i valen 2006 och 2008. Men nu var det tyst. Ty båda de stora partierna har egenintresse av att framställa läget i Irak som jämförelsevis bra, och i fråga om Afghanistan har Obama starkare stöd av republikanerna än från delar av sitt eget parti. Inte heller på andra områden finns större skiljande frågor, snarare tvärtom. Den här enigheten har inte passat att nämna i valrörelsen. Men kanske kan den underlätta den nedgrävning av stridsyxorna båda sidor verkar föredra, för ögonblicket.
