Vilket är egentligen Västerviks största dilemma?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utöver Electrolux har Västervik även omfattats av andra neddragningar och nedläggningar och ett stort antal kommunalskattebetalare hamnar i a-kassa, eller ?åtgärder?. Med åtföljande lägre skatteintäkter i kommunen.
I det sammanhanget saknar jag en övergripande, samsynt och kvalificerad politisk vision för hur den framtida utvecklingen av kommunen skall gestaltas. Anita Bohmans och hennes gelikars inhopp i Tuvanaffären blir då lätt malplacerat. Västervik kräver en högre nivå på politiken för sin utveckling än denna betongsocialism.
I Svenska Dagbladet under vinjetten ?Brännpunkt? var den 21 april en artikel med titeln ?Så lyfter vi Mälardalen? införd. Artikeln utformad av 15 politiker ? sju socialdemokrater, tre folkpartister, två kristdemokrater, två centerpartister och en moderat ? var iögonenfallande konkret. Man lade fram en politikens ?affärsidé?, läs åtaganden (som borde realiseras). Samtliga huvudområden var i sina upplägg disponerade på samma sätt. I ?Rubrik?, ?Hemläxa? och ?Utmaning?.
I ? starkt koncentrerad ? sammanfattning framfördes nedanstående: ?När stora företag ska investera konkurrerar inte Stockholm-Mälardalen med andra regioner i landet. Vi konkurrerar med Hamburg, Helsingfors, Sankt Petersburg eller mångmiljonstäder i USA och Asien.
Det är därför inte relevant att ställa svenska landsdelar mot varandra. Tvärtom!
1. Infrastruktur. En bra infrastruktur ger förutsättningar för människor att med rimliga restider kunna bo, studera och arbeta i vår region.
Hemläxa: Administrativa länsgränser ska inte utgöra hinder.
Utmaning: Regeringens infrastrukturplaner innebär ökad satsning på Stockholm-Mälarregionen men det krävs fler väg- och spårprojekt som är direkt kopplade till bostadsbyggandet.
2. Bostäder. Om fler människor ska kunna arbeta, studera, starta och driva företag i vår region måste vi kunna erbjuda bra bostäder till rimliga priser.
Hemläxa: Vi ska ta fram åtgärder för att pressa byggkostnaderna. Vi ska stimulera den regionala rörligheten och på sikt skapa en regional bostadsmarknad.
Utmaning: Det krävs ändringar i miljöbalken och PBL för att underlätta byggandet i tätort.
3. Utbildning och forskning. Vår region har flera styrkeområden som design, upplevelseindustri, biomedicin, it, tjänstesektorn eller robotik. Men för att vara internationellt konkurrenskraftiga behövs en strategisk nationell uppbackning.
Hemläxa: Vi har ansvar för kvalitet i förskola, grundskola och att utveckla en gemensam gymnasieregion.
Utmaning: I den kommande forskningspropositionen krävs att regeringen ger mer resurser till forskning, däribland riktade resurser till bioteknik.
4. Östersjön. Stockholm-Mälardalen har ett centralt läge i Östersjöområdet som redan idag är en av Europas mest dynamiska och expansiva regioner med 80 miljoner invånare, stark tillväxt och stor framtidspotential.
Hemläxa: För att lyckas inta en tätposition i Östersjöregionen ska vi ta fram en gemensam strategi. Vi avser att verka för att öka antalet färjeförbindelser, särskilt med Ryssland.
Utmaning: Staten måste satsa strategiskt så att delar av Sveriges Östersjöcentrum förläggs här.
5. Samarbete och nätverk. Vår region har tidigare fått utstå kritik för bristande samarbete.
Hemläxa: Tillsammans sjösätter vi nu en färdplan för tillväxt och livskvalitet. Vi går nu vidare i kontakterna med näringsliv och akademi i regionen, för att marknadsföra vår region. Nästa steg är en tydlig agenda för hela Stockholm-Mälarregionen.
Utmaning: För att öka vår regions internationella konkurrenskraft krävs tydliga spelregler från statens sida. För att den politiska samsynen ska ha en chans på regional nivå, krävs en nationell politik byggd på långsiktighet och stabilitet. Om regeringen i sin tillväxt- och storstadspolitik kan garantera det - då skapas förutsättningar för Sveriges hållbara tillväxt.?
Därmed, slut på min sammanfattning av Brännpunktsartikeln.
Författarnas inledande uttalande om att man inte skall ?ställa svenska landsdelar mot varandra. Tvärtom!?, är dock vilseledande! Självklart handlar det om ett nollsummespel där den enes ? ett samhälles, en regions, en nations ? vinst är motpartens förlust! Jämför Arlaflytten till Vimmerby, Mälardalspolitikernas utspel ställt mot Göteborgsregionens eventuella ambitioner. Electrolux flytt till Ungern. Var och en är således sig själv närmast, vilket inte innebär singularitet, i sig. Man skall ?bara? vara noggrann i valet av vem man lierar sig med och vilken yttre geografisk gräns man sätter för sitt ? och de samspelande parternas ? nollsummespel.
Exempel: Linköping och Norrköping slog sig samman och spelade på så sätt ut Västerås. Universitet hamnade i Östergötland i stället för i Västmanland. Vilken skall då vara Västerviks ?yttre gräns? i nollsummespelet när starka ? och väl avgränsade geografiska, eller andra ? allianser fungerar bättre? Vart tog förresten Ulf Lönnqvist vägen?
Jag har tidigare skickat en skrivning ? QUANGOS-fällan ? till Krister Örnfjäder och Harald Hjalmarsson. Denna handlar om vad följden kan bli när man från offentligheten tar itu med närings- och sysselsättningspolitik i krislägen. Aktörerna redogjorde här själva för erfarenheterna från sin hantering av en omfattande sysselsättningskris inom en region i Storbritannien. Det då aktuella problemet uppstod i skarven mellan 70- och 80-talen. Misstag och felhandlingar från denna offentlighet var legio och QUANGOS-fällan kan betraktas som en kokbok över allt som kan gå snett i dessa lägen.
Utöver de projekt som för närvarande lär bearbetas i Västervik ser jag ett hot och en möjlighet. Hotet består i att man fäster för stora förväntningar till den så kallade turistindustrin. Med alla dess sidospår. Men tre månades relativt hyfsad beläggning under året klarar aldrig att stötta de övriga nio och själv menar jag att turism endast kan definieras på ett sätt:
Något som genererar uppdragsresande och upplevelser i den ena änden och sysselsättning och kommunalskatt i den andra.
Uppfattningen bygger på ett decenniums verksamhet ? i olika kvalificerade befattningar ? inom det tidigare Sveriges Turistråd.
Möjligheten kan ligga i att man knyter Västervik till universiteten i Linköping/Norrköping. I Västervik diskuteras nystart av plastbåtstillverkning. Kan denna kopplas till forskning och utveckling vad gäller kompositer och övriga nya material och metoder?
Den lokala svetsutbildningen har varit på tapeten. Kan en spetsutbildning inom detta område också fogas in i ramen för en filial till universitetet. Kompositer, alternativt metallurgi, alternativt materialhantering?
Vad övrigt existerar som kan passa in i en universitetskoppling och som initialt blir svårt att efterapa inom andra geografiska områden? Detta utan att vi hemfaller till import av de olika slag av brottslighet som nu sköljer över landet. I ett stråk som sträcker sig utefter kuststräckan mellan Norrtälje och Trelleborg.
Med utmaningar, hemläxor, med konkreta målsättningar analogt med Mälardalspolitikernas förebild skulle det kanske gå att skapa en intellektuell struktur som genom sin konkretisering kunde styra upp utvecklingsverksamheten. Utan att de misstag, som nämns i QUANGOS-fällan, upprepas här.
Med en koppling till universitetet skulle även den infra som ligger i en upprustning av järnvägen kunna bli en klart mera motiverad investering. Medförande synergieffekter. Sådana uppstår när vetenskap och tillverkning, är ?grannar?.
Hur ansluter då detta till rubriken och består ?dilemmat? kanske av tre komponenter?
1. Stan ? som helhet ? saknar nödvändig ?drive? inom det privata företagandet?
2. Värdet som lokaliseringsort är överdrivet?
3. Den politiska kompetensen har saknats för att hantera erforderlig utveckling av näringslivet?
I det senare sammanhanget har sossarna och deras a
DEBATT
Bo A E Johansson, Västervik. är fri debattör
Bo A E Johansson, Västervik. är fri debattör