Det uppror som fick Tunisiens och Egyptens ledare på fall sprider sig nu över delar av Mellanöstern och Nordafrika. Det är historiska scener i länder där demokrati varit något mycket fjärran. Vad vi inte vet i dag, mitt i det historiska skeendet, är vad revolterna kommer att resultera i i förlängningen. Förhoppningsvis fred och demokrati - i värsta fall nya despoter på tronerna.
När hela det kommunistiska östblocket rämnade för omkring 20 år sedan, var förhoppningarna desamma, liksom farhågorna. I Baltikum och Centraleuropa har länderna etablerat sig som moderna demokratier. I Ryssland och Ukraina ser det inte lika ljust ut i dag och i Vitryssland är det diktatoriska mörkret totalt.
I veckan beslöt utrikesdepartementet att offentliggöra tidigare hemligstämplade dokument om diplomatiska turer i samband med Sovjets fall och Baltikums frigörelse. Sekretessen varar annars i 50 år, men redan nu publiceras dokumenten. Dessa är självklart intressanta att studera och bidrar ytterligare till förståelsen för hur Sverige och svenska diplomater tänkte och agerade under den krisens dagar som tack och lov inte slutade som det spekulerades kring då - i inbördeskrig.
En annan hemligstämpel som borde raderas, men som regeringen och justitieminister Beatrice Ask inte tänker sudda bort, är den som täcker Säpodokument om svenska medborgare som på olika vis arbetat för den östtyska hemliga säkerhetstjänsten Stasi. I en interpellation ställd till justitieminister Beatrice Ask frågade SD-riksdagsledamoten Sven-Olof Sällström nyligen om regeringen är beredd att offentliggöra dessa handlingar.
Men icke. Minister Ask hänvisar till att Säpos arbetsmetoder inte ska röjas, enligt tidningen Världen i dag. Och så varnar hon för att "vi inte bör ha ’för mycket konspirationsteorier om märkliga personer på viktiga poster’".
Birgitta Ahlmgren, som forskar om relationerna mellan Sverige och DDR (Östtyskland), fick efter överklagan tillgång till dessa hemligstämplade akter, men får inte röna några namn. I en intervju i Världen i dag, tidigare denna månad, uppger hon att det finns såväl svenska journalister, politiker som poliser bland Stasis medarbetare.
Det finns ett stort allmänintresse av att namnen offentliggörs, precis som Sällström påpekar i sin interpellation. Inte minst för att i ett vidare perspektiv kunna granska hur personernas arbete påverkats av deras östtyska uppdragsgivare. När det gäller konspirationsteorierna som Ask talar om, så späs de bara på ju längre tiden går innan hemligstämpeln hävs. Finns det nu verksamma politiker och journalister i registren? Vilka var diktaturens springpojkar?
Givetvis går det inte att jämställa UD:s dokument om händelserna i samband med Sovjets fall med Säpoakterna kring de svenska Statsimedarbetarna. Men det rör sig om skeden i historien, om diktaturers arbete och hur svenskar varit kopplade och figurerat i dessa sammanhang. För förståelsen av den tiden och om vår tid har sådana uppgifter betydelse. Det råder ingen tvekan om den saken. Det har nu gått några år sedan UD:s svenska tjänstemän rapporterade från ett sönderfallande Sovjet och ännu längre sedan de hemliga personerna arbetade för östtyska Stasi.
Historien tar visserligen aldrig slut. Men Sovjets dagar är räknade liksom DDR:s - därför borde det inte finnas några hinder för att öppna upp det hemliga. UD har gjort det. Det borde Säpo också ha gjort - för länge sedan.