Allianspartierna har en fundamentalistisk inställning till vinst i välfärden dikterad av Svenskt Näringsliv: vinster till varje pris. Ojämlikheten ökar, segregationen blir större i skolan, arbetsmiljön försämras, fusk med betyg, kunskaperna minskar, Sverige sjunker i internationella skoltester, och skolor går i konkurs. Alliansen håller fast vid privata driftsformer och nedskärningar av vår gemensamma välfärd som blir allt sämre, vilket de sedan använder som argument för ytterligare utförsäljningar. Flera moderater har ägt och jobbat för välfärdsföretag samtidigt som de haft politiska uppdrag, när det händer i andra länder kallas det korruption.
Sverigedemokraterna var emot vinster tills de blev bjudna på middag av Svenskt Näringsliv, mätta och mutade kom de ut och var nu för obegränsade vinstuttag. En majoritet av SD:s väljare är emot vinster men kanske är tiggeriförbud och böneutrop från moskéer viktigare frågor?
Socialdemokraternas väljare är till en överväldigande majoritet mot vinster, men eftersom S leds av karriärister och lobbyister bryr de sig inte om det. Sossepamparna har tappat kontakten med sina väljare och kan sälja ut vad som helst bara de får sitta kvar vid makten.
I Vänsterpartiet är så gott som alla emot vinster i välfärden. Ändå stöttar V ett förslag i riksdagen som är för vinster med argumentet att sju procents vinst skulle stoppa oseriösa företag. Ett seriöst Vänsterparti hade röstat mot vinster i välfärden.
I svenska opinionsmätningar brukar cirka 70 procent vara emot vinster i välfärden. I Sveriges riksdag är 100 procent för vinster, det enda som skiljer partierna åt är hur mycket vinst företagen ska få ta ut.
I Sverige har vi representativ demokrati, det betyder att de som sitter i riksdagen ska representera vad folket tycker. I vinstfrågan fungerar det inte alls, glappet är stort mellan 0 och 70 procent.
Vem är det riksdagsledamöterna representerar? Sin egen åsikt, företaget de ska sälja sina tjänster till efter riksdagskarriären eller är de redan lobbyister ?