OLA MÅRTENSSON: Vilka blir deras lagkamrater?

Spekulationerna kring regeringsbildandet går på fullvarv och inte undra på det. Kommer Reinfeldt öka antalet moderata ministrar på bekostnad av småpartierna? Vilka nya kommer? Vilka får gå vidare mot nya mål? För Reinfeldt handlar det inte bara om att sy ihop en regering. För honom handlar det både om regeringsbildande och om alliansbyggande. Hur ska Alliansen fungera på 10-talet, hur ska samarbetet ges de bästa möjligheterna till att frodas. Om regeringsposter ska fördelas proportionerligt efter partiernas storlek, ska de små partierna få färre ministerposter än vad de har i dag. Men frågan är om inte statsministern gör klokt i att vara generös mot de mindre. Allianssamarbetet bör bära frukt åt alla och motivera partierna att fortsätta det gemensamma arbetet. Statsministern har inte genomfört någon större samlad regeringsombildning sedan förra valet. Ett antal ministrar har dock avgått och ersatts med nya; tre avgick på grund av så kallade skandaler - Cecilia Stegö Chiló, Maria Borelius och Sven-Otto Littorin, en på grund av oenigheter - tidigare försvarsministern Odenberg. Lars Leijonborg avgick också under perioden och så Cecilia Malmström efter att hon utsetts till Sveriges nya EU-kommissionär.Då är frågan - kommer Reinfeldt satsa på att möblera om rejält nu? Gör han det är tillfället väl valt. Gör han det inte, är det ett tecken på att han vill premiera sitt lag för gott arbete som lett fram till den historiska segern - att en borgerlig regering blivit omvald.Säkert kommer somliga överraskningar i ministeruppställningen, men somligt kan nästan ses som givet. Maud Olofsson kommer högst troligt att lämna posten som vice statsminister till Jan Björklund (FP) som numera är ledare för Alliansens näst största parti. Jan Björklund lär också få fortsätta att husera i utbildningsdepartementet, liksom Carl Bildt, Anders Borg, Eskil Erlandsson och Göran Hägglund får fortsätta i sina departement. Tobias Billström kommer förhoppningsvis att fortsätta som migrationsminister, men kommer troligen att lämna ifrån sig arbetsmarknadsministerposten som han fick efter Littorins avgång i somras. Även om Maud Olofsson gjort ett bra jobb som näringsminister är frågan om företagarfrågorna inte behöver komma mer i fokus än vad de gjort, kanske vore det ett bra drag att ge Olofsson en annan ministerportfölj. Några osäkra kort som borde bytas ut är infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) - som är lika karismatisk som en ostfralla i X2000-bistron - och Beatrice Ask (M) som tråkigt nog inte varit regeringens mest stabila kort ifråga om personlig integritet. Anderas Carlgren (C), Birgitta Ohlsson (FP) och Mats Odell (KD) är ministrar som absolut har goda kvaliteter men som kan sitta osäkert om småpartierna får ett minskat antal ministerposter.Sannolikheten är stor att Per Schlingmann (M) gör entré i regeringen, kanske i form av inrikesminister eller som arbetsmarknadsminister. Varför inte Tomas Tobé (M) som ny näringsminister, Annie Johansson (C) som biträdande och Allan Widman (FP) som ny försvarsminister? Och framför allt; Maria Abrahamsson (M) hade varit gjuten i chefstolen på justitiedepartementet.På tisdag får vi svaren. Det lär bli en spännande dag.

Ola Mårtensson: Vilka blir deras lagkamrater?