Viktig fantasivärld i barndomens radio
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Häromdagen fick jag förmånen att träffa honom, ganska precis 50 år efter att han började roa mig, och det var angenämt. Jag pratar om Thomas Funck som berättade historier och sjöng visor om Grodan Boll och Kalle Stropp och alla de andra figurerna i min barndoms radio. Numera bor Thomas Funck i Hallingeberg.
Min barndoms radio var en stor brummande och ganska onyttig pjäs för det mesta. Där hördes tråkiga och helt ofattbara nyheter och sjövädersrapporter och på helgerna var det sorgemusik. Bara ibland var radion värd att lyssna på, som när Frukostklubben sändes med min favorit Kaffe-Petter, men framför allt barnradion någon gång i veckan.
Förmodligen var det på söndagsmorgonen, jag minns inte och jag kunde nog inte alla veckodagarnas namn då. I alla fall såg mina föräldrar till att jag inte missade veckans höjdpunkt.
Jag levde i den fasta övertygelsen att Kalle Stropp och Grodan Boll och alla de andra figurerna bodde i vår radio. Hur det hängde ihop hade jag ingen aning om och ville nog inte veta. Alla andra i familjen tyckte att min fascination var rolig och lät mig leva i min tro.
Enligt min syster försökte jag själv att härma alla figurerna, så helgens korta barnradio på en kvart eller så sträcktes på det viset ut över praktiskt taget hela veckan.
Småningom insåg jag (tror jag) att Plåt-Niklas och hönan och räven och alla andra faktiskt inte höll till inne i vår stora radio. Men inne i mig fanns de. Det dröjde länge innan jag såg någon teckning av figurerna, trots att det kom böcker och serier ganska tidigt. Det fanns inga drivor av barnböcker i vårt hem, om jag uttrycker det försiktigt. Så var det nog i de flesta hem. Ändå hade jag en klar bild av hur Grodan Boll och Kalle Stropp såg ut.
Grodan och gräshoppan råkade ut för alla möjliga saker. De åkte vattenskidor och små pojkar fångade dem och lät dem åka med i modellflygplan och klarade sig alltid genom Grodan Bolls pragmatiska hållning och Kalle Stropps försiktiga attityd. Kalle Stropp talade som en gräshoppa rör sig och när Grodan Boll sa "Hörru" riktigt såg jag hur han bullade upp sig, det var helt enormt.
Långt innan rymdfärder och andra tekniska landvinningar så uppfann Thomas Funck roboten Plåt-Niklas, som hade en skruv lös första gången han träffade på ursprungsduon.
Hela den här fantasivärlden var väldigt viktig för mig. Det räckte med ett radioprogram i veckan. Undrar hur dagens barn orkar sortera alla intryck av figurer som inte bara finns i radio, böcker och serietidningar utan framför allt visas animerade eller filmade i en aldrig sinande ström av TV-kanaler.
Kolumnen