Jag är nyss hemkommen från en veckas charter, före det var det den traditionella julmaten i de sedvanliga mängderna och dessförinnan en tämligen stressig och flängig sommar och höst helt befriad från god kosthållning och motion.
Så nog har kläderna känts aningen för trånga ett bra tag och nog har den allt sämre konditionen börjat göra sig gällande. Planen har sedan länge varit att börja det nya året utan pulverdieter och utan snabbkurer, men med ett tappert försök att lägga om vanorna på ett mer gediget vis. Mötet med badrumsvågen på måndagsmorgonen blev en fasansfull upplevelse. Chocksiffror - mindre än en handfull kilo till hundra. De nämnda planerna måste utan tvekan realiseras.
Vilket sammanträffade det var att Sverker Olofssons program i SVT, Sverkers stora strid, samma kväll handlade om övervikt och det växande problemet med så kallade livsstilsrelaterade sjukdomar. Programledaren och flera av debattörerna förde fram vad jag skulle vilja kalla en högskattesufflé med extremt hög regleringshalt. Det var så osunda ingångar i merparten av debattrådarna att hela programmet borde förses med en stor varningstext: "Programmet kan allvarligt minska din tro på individers egen förmåga och helt få dig att vilja frånta enskilda individer deras ansvar för sin hälsa".
Debattören och chefredaktören för Dalademokraten, Göran Greider, var där och propagerade för att politikerna måste ta sitt ansvar, någon forskare och en del panelister stämde in i kravkören.
Förslagen på hur det politiska ansvaret för detta ska formuleras och verkställas såg olika ut. Somliga ville, likt den nya danska vänsterregeringen, införa högre skatter på ohälsosamma livsmedel med mycket fett och socker i. Andra ville dessutom reglera godishyllornas höjd i butiker så att barn inte ska kunna frestas av godbitarna och andra ville lagstifta om hur butiker ska placera godis i lokalerna.
Och genom hela programmet gick Sverker Olofsson runt och eldade på regleringsivern, vilket han fortsatte med i gårdagens Expressen där han uttryckte att det var "sorgligt" att konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP) inte gick med på den i mitt tycke allt för vänsterretoriska pekpinnepolitiken. Det kändes oerhört sunt och välbehövligt att Birgitta Ohlsson förde ett både tydligt och principfast resonemang i programmet utifrån sin syn på individen och det ansvar som åligger var och en.
För det går inte att komma ifrån att vi alla har ett ansvar för vad vi stoppar i oss - oavsett om det är i fast, flytande eller i rökform. Det finns människor som av olika anledningar har sämre förutsättningar för att hålla formen än andra, det finns personer som är sjuka och inte klarar att på egen hand ta tag i sina ohälsoproblem och behöver hjälp med detta.
Men nog är det så att de allra flesta av oss är tjocka på grund av lättja. För att det är skönare att ligga i tv-soffan efter en arbetsdag än att gå till gymmet, för att vi inte orkar planera vår vardag bättre, för att annat - som vi uppfattar som mycket viktigare än vår egen livsavgörande hälsa - går före.
I Sverige är vi så vana vid att politiker tar ansvar för oss och våra val. Därför är det inget att förvånas över att röster nu höjs för diverse hälsorelaterade regleringar i butiker och i skattedjungeln - det är så svenska folket är vana vid att bli ledda.
Men i stället för att peka på Birgitta Ohlsson och säga: Ta ditt ansvar, reglera så att vi inte frestas av alla laster som de profithungriga livsmedelsbutikerna lockar med, borde vi peka på oss själva när vi står framför spegeln och ser resultatet av de dåliga vanorna och säga: Ta ansvaret, det är min egen hälsa och mitt välbefinnande det handlar om.