När ukrainare försöker frigöra sitt land från Moskva är det fortsättning på ett projekt som började med det ryska kejsardömets kollaps i första världskriget, men kvävdes i sin linda av Lenins bolsjeviker.
När Iraks kurder utvidgar sitt självstyrande område och när olika grupper bekämpar varandra, från Beirut till Basra, då rubbar det den ordning Paris och London planerade under första världskriget, att mellan sig dela upp det kollapsande osmanska väldets besittningar.
28 juni för hundra år sedan. På besök i Sarajevo dödas tronföljarparet i kejsardömet Österrike-Ungern av en bosnienserbisk nationalist, medlem i en rörelse som ville inlemma Bosnien-Hercegovina i den serbiska staten.
Sällan, för att inte säga aldrig, har ett politiskt mord fått sådana följder. Attentatsmannen Gavrilo Princip hade begränsade avsikter. Men mordet drog igång en kedja av händelser som påverkar världen än i dag.
En månad efter skotten i Sarajevo utfärdades krigsförklaringar mellan Europas stormakter. Freden, efter fyra år, blev en vapenvila inför andra världskriget, vilket följdes av kalla kriget när världen flera gånger stod på randen av kärnvapenkrig – och utplåning.
Det första världskriget födde nazismen, den mest maligna formen av nationalism. Europa fick Hitler.
Kriget hjälpte fram den revolutionära socialismen. Europa fick Lenin och Stalin.
Trots goda avsikter och vilja att utveckla det arbete för fredlig konfliktlösning som redan inletts kom liberalt, demokratiskt och humanitärt tankegods till korta i de politiska och ekonomiska kriser som följde när tre europeiska imperier, Tyskland, Österrike-Ungern, Ryssland, plus det osmanska väldet, gick i graven.
Storbritannien och Frankrike kunde kalla sig segrare i ett krig som främst drevs fram av beslutsfattare i Wien och Berlin, men inför vilket redan från början ställdes frågan: Varför?
Jo, det finns gott om förklaringar. Men ingen som motiverar offren.
Miljoner soldater dog på olika fronter. Symboliskt starkast för vansinnet är skyttegravarna på västfronten genom Belgien och norra Frankrike. Enbart vid Verdun dog 600 000 man.
1914 fanns det ingen toppledare stark och klok nog att gå emot dem som såg i krig såg en lösning på olika problem.
Efter kriget var de som tänkte som förut starkare än de som hoppades på en ny världsordning. USA:s president Woodrow Wilson fick alltså inte sina europeiska bundsförvanter med sig, inte heller den amerikanska kongressen. USA drog sig tillbaka i tron att man kunde klara sig själv i skydd av vida oceaner.
Frankrike och Storbritannien upplevde sig alltjämt som världsmakter. I Europa fungerade de som demokratins fyrbåkar, på andra håll fortsatte de att uppträda som imperialister.
Efter andra världskriget drog västmakterna lyckligtvis andra slutsatser av sina erfarenheter. Det berodde kanske mindre på plötsligt uppblossande förnuft och humanitet än på hotet från Sovjet, men faktum blev att vi nu i Europa har en bättre förutsättningar än någonsin att möta kriser.
Det innebär inte att framtiden är tryggad. Men det finns faktiskt anledning att visa självförtroende - också när motparten heter Vladimir Putin.