Vi behöver ett levande och kreativt samhälle
Mänskliga resurser. "Många av våra ungdomar känner utanförskap och håglöshet inför framtiden", skriver Kenneth Hardy Axelsson, som menar att man inte får slösa bort den kreativitet som finns. Arkivbild: Matilda Ahl
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att efter studietiden hamna i långvarig arbetslöshet är förödande, för både den arbetslöse och samhället i stort.
En låg arbetslöshet bland ungdomar är också förutsättningen för att barnfamiljer ska etablera sig i kommunen, vilket medför många positiva konsekvenser. Barnfamiljer är ett måste för ett levande och kreativt samhälle och för att skolor skall få ett elevunderlag, som gör det ekonomiskt möjligt att driva alla former av skolor och det med hög kvalitet.
Ungdomen står oftast för det mest kreativa och nyskapande sättet att tänka.
Stora resurser har genom åren lagts ner för att ett barn skall bli en vuxen och kreativ samhällsmedborgare. Det gäller att ta vara på denna kreativitet, så att den på så många sätt som möjligt blir samhällsnyttig. Alla genomtänkta satsningar på barn och ungdomar ger vår kommun en positiv och långsiktig utveckling.
Holiday Club eventuella etablering är en viktig del i arbetet för att trygga och utveckla vår kommuns framtid. Framförallt med tanke på antalet arbetstillfällen som kommer att erbjudas den yngre generationen.
Vi har i dag en kommunledning som vågar, men framförallt har viljan, att föra en tvåvägskommunikation med medborgarna. Den kommunikationen är en förutsättningen för att så många som möjligt skall inse potentialen med HC-etableringen. Vi får hoppas att den viljan till kommunikation med medborgarna håller i sig.
Synpunkterna i en kommun är många. VT:s Sven-Åke Lindblad använde ordet storhetsvansinne. Ett litet mått av storhetsvansinne är dock inte alltid till fördärv. Vem trodde att ishotellet i Jukkasjärvi eller en konsertanläggning i ett gammalt stenbrott (Dalhalla) skulle bli just de succéer de har blivit? Inte många!
Att Holiday Clubs etableringar inte är en dussinvara i vårt land gör det ännu mer intressant att välkomna denna möjlighet. Annars är det ju vanligt att när en kommun hittat ett vinnande koncept så är det genast många andra kommuner som mer eller mindre plagierar detta koncept.
Om allt går i lås med HC så blir Västervik nummer två i landet med en sådan här anläggning. Det är inte ofta vi får vara med om detta och det gäller att ta till vara på tillfället.
Sedan är det viktigt att, utöver satsningar på nöjes- och besöksanläggningar, vi blir bättre i våra satsningar på att utveckla kommunen även på det humanistiska planet. Att få så många människor som möjligt att må så bra som möjligt måste ha mycket hög prioritet. Denna utveckling är dock inte lika positiv som etableringsutvecklingen. Många av de värderingar och trender som i dag styr samhället är alldeles för ytliga. Pengar, utseende, kläder, statusprylar, kändiskult och yttre attribut har i allt för stor utsträckning tagit överhanden över inre egenskaper. Vi måste göra stora omprioriteringar i vårt sätt att värdera mänskliga prestationer. Vem värdesätter exempelvis en undersköterskas arbete, när hon/han lägger ner hela sin själ i att förgylla tillvaron för de äldre på ett äldreboende? Men en bra hockey- eller en fotbollsspelare blir höjd till skyarna med enorma löner och förmåner.
Någonstans under vägen har det blivit fullständigt fel i proportionerna.
Det jag personligen mest saknar i samhället, är den andliga existentiella utvecklingen och dialogen.
Det verkar precis som vi sopar undan dessa behov i något hörn, där vi hoppas att någon annan skall ta hand om dem. Tyvärr är det många ytterlighetsgrupper, ockulta eller religiösa som ser sin chans, med många gånger allvarliga konsekvenser som följd.
När vi får små luckor i tillvaron, där vi inte översköljs av det oändliga mediebruset, så är vi många som brottas med de existentiella frågorna.
Livets största och viktigaste frågor! Den värld som existerar utanför oss stämmer, för allt för många, inte överens med den värld som vi har inom oss.
Många av våra ungdomar känner utanförskap och håglöshet inför framtiden.
Konsten att inte elda för kråkorna innebär att vi måste bli betydligt bättre på att ta till vara på mänskliga resurser.
DEBATT
Kenneth Hardy Axelsson, Västervik, är folkpartist.