Verklighetsfrämmande om snöröjningen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om detta torde synpunkter kunna utbytas. Är det en primär kommunal uppgift att stärka medborgarnas självkänsla genom att i glättiga ord beskriva kommunens ständiga framåtskridande? Kanske, om saklig information, som annars är svårtillgänglig, kommer till medborgarnas kännedom. Kanske inte, om det handlar om politiskt självberöm eller desinformation, som väl noga räknat inte ska finansieras med skattebetalarnas pengar, även om staten länge betraktat detta som en självklar rättighet.
"Hela denna bilaga är en annons" står det för säkerhets skull överst på varje sida i Utkik Västervik. Tanken är möjligen att få läsaren att ifrågasätta innehållets trovärdighet. Annonser är reklam och reklam ska man ta med en nypa salt. Denna salta nypa kommer väl till pass, när man läser artikeln "Snösvängen - så funkar den" i årets första nummer. Här blandas verklig information - som att kommunen mycket väl skulle kunna sköta en önskvärd snöröjning om budgeten vore rimligt tilltagen - med riktigt snömos, om uttrycket kan förlåtas.
Ta exempelvis följande stycke: "När det gäller fastighetsägarnas ansvar är det en knivig fråga. Enligt miljödepartementets och våra egna bestämmelser är detta ansvar tämligen omfattande - och kan under vissa omständigheter i sin fulla tillämpning kännas aningen verklighetsfrämmande - men kan i stora drag sägas omfatta en skyldighet att snöröja och halkbekämpa de gångytor som ligger intill fastigheten."
Verklighetsfrämmande är ordet. Om det är artikelförfattaren eller den intervjuade tjänstemannen, som står för denna kniviga, men knappast knivskarpa formulering framgår inte tydligt, men det är Gunnar Boman som är ansvarig utgivare med Västerviks kommun som uppdragsgivare. Och det är skattepengar som bekostar advokatyr i stället för snöröjning.
En viktigare fråga är om Västerviks nuvarande politiska ledning solidariserar sig med denna demokratiskt, juridiskt, moraliskt och praktiskt tvivelaktiga särbehandling av vissa medborgare, som utan ersättning åläggs att sköta kommunal egendom. Miljödepartementets eventuella samband med denna gamla kommunala förordning är något oklar, men det låter pampigt, som något mäktigt att dölja sig bakom.
Kommunpartiet vdm har redan anmält (VT-debatt 7/1) sitt intresse för att göra en revidering av bestämmelsen och även motionerat till kommunfullmäktige i frågan, men var står den breda majoriteten? Knäpptyst, fast VT på ledarplats (10/1 och 6/3) med pedagogisk skärpa förklarat vad en kommun är till för och varför.
Vi ska inte glömma avdelningen för desinformation. I anslutning till det tidigare citerade stycket skriver Utkik Västervik: "Pensionärer och rörelsehindrade kan här mot en ringa ersättning få akut hjälp med nödvändig snöskottning genom att kontakta Altona på telefon 0490-88503."
Akut = plötsligt mycket aktuell och krävande omedelbar åtgärd. Glöm det. Ring själv, så kommer svaret. Möjligen kan man få skottat från dörren till brevlåda och sopkärl. Trottoarer och garageinfarter går det inte ens att prata om, fast kommunen till varje pris vill att äldre medborgare ska bo kvar i sina hem. Hur det ska gå? Ingen vet. Att promenera på stan vintertid för att handla det nödvändiga är nästan ogörligt och bilen har kommunen låst in med ordentliga snö- och isvallar.
DEBATT
Sven Berlin, Västervik, är publicist och tidigare företagsledare inom media.