I går, 2008, Georgien. I dag, 2014, Ukraina.I morgon Estland och Lettland, när Moskva tycker att etniska ryssar där är hotade och måste skyddas med militära medel.
Är detta framtiden?
Sovjet tog sig en gång rätten att ingripa där en kommunistregim var hotad, som i Budapest 1956, Prag 1968, Kabul 1979.
I dag är det etniska ryssar och ryska medborgare som ska skyddas – överallt där Sovjets upplösning förvandlat de tidigare samhällsbärarna till en utsatt minoritet.
Vem som är utsatt bestäms i Moskva.
Putin är inte dum. Han har lärt av historien – katastrofen i Afghanistan. Han överskattar inte sin förmåga. Han vet att ett öppet militärt ingripande i Ukraina skulle motverka hans mål att, ursäkta Tegnér, inom Rysslands gräns erövra Sovjets globala maktställning åter.
Dessutom ger sig Putin bara på motparter han vet han kan spela översittare emot.
Ryssar i Ukraina, Estland eller Lettland må kritisera hur de behandlas av företrädare för majoritetsbefolkningen. Men ingenstans är dessa etniska ryssar utsatta för en så dålig behandling som Kreml tycker passar dess egna motståndare på hemmaplan. Dem tänker Putin, så länge han står på benen, inte ge en chans att komma fram till makten.
Detta är inte för att Putin skulle vara en ond människa. Det behövs ingen Poul Perris för att förstå att Putin ärligen anser att utan honom och hans politiska ordning blir det kaos.
Som i Ukraina.
1 december 1991 röstade 92 procent av ukrainarna för självständighet. På ryssdominerade Krim var andelen 54 procent, i östra Ukraina 80 procent.
Sedan gick det illa. Vanligt folks lön och pension är i dag hälften eller en tredjedel av nivån i Ryssland. Korruptionen har nått en nivå man inte kan föreställa sig (ens) i Ryssland. Växling vid makten, till och med Viktor Janukovytj, har bara betytt att en grupp skojare och uppkomlingar följts av en annan.
Vem säger så? Jo Putin, vid den presskonferens om Ukraina 4 mars där han, minsann, uttryckte förståelse för dem som på Majdantorget i Kiev demonstrerat för förändring.
Och Putins recept? Jo, nyval av president och parlament och sedan folkomröstning om en ny grundlag som ger alla ukrainare en känsla av delaktighet i landet.
Det låter ju alldeles utmärkt. Lugnande är även att Putin inte ser någon politisk framtid för Janukovytj och tycker att Krims ställning bör förbli oförändrad.
Varför består då oron?
Jo, Ukraina är på grund av den ryska inblandning Putin förnekar ägt rum inte en fungerande stat i den meningen att regeringen har kontroll över hela sitt territorium. Det ekonomiska läget är uselt och de anständiga politiker som axlat ansvaret har tvivelaktig förmåga att genomdriva sin vilja.
Ur Moskvas synvinkel befinner sig Ukraina i ett tillstånd av villkorlig frigivning.
På grannarna i väst ankommer det nu att agera så att fängelseportarna inte slår igen.