I en artikel från ansedda International Crisis Group hävdas att aktörerna i Egypten, som läget är, inte förmår finna en väg tillbaka till en legitim politisk process. Det skulle därför behövas en insats av utomstående, som måste uppträda unisont.
”Krisgruppen”, som styrs av ett uppbåd välrenommerade personligheter, anser att USA inte kan göra så mycket, på grund av de intensiva antiamerikanska känslorna både bland anhängarna av Muslimska brödraskapet och bland dem som stöder militärkuppen tredje juli.
I stället nämns EU som medlare.
Men är EU trovärdigt? Lika lite som på USA har ju parterna lyssnat på goda råd från EU.
För att man ska kunna räkna med framgång borde bland medlarna rimligen återfinnas Egyptens arabiska grannar och systrar i den islamiska gemenskapen.
Till de tyngst vägande aktörerna i dessa kategorier hör Saudiarabien och Turkiet. Saudiarabien är ett av världens finansiellt starkaste länder tack vare sina energirikedomar och Turkiets ekonomiska och politiska utveckling har gett land ett inflytande utan motstycke sedan sultanen i Istanbul styrde över både européer och araber.
Ett bevis på den betydelse dessa två länder tillmäts är att de fått plats i gruppen G 20, bildad 1999 för att diskutera och fatta beslut i ekonomiska frågor av global betydelse.
Tänk om dessa regionala stormakter kunde samverka!
Men i fråga om Egypten står de på motsatta sidor.
Från dem hörs sannerligen inga unisona budskap.
Saudierna köper rakt av den nya egyptiska regimens argument. Kung Abdullah har sagt att hans land stödjer Egypten i dess ”kamp mot terrorismen.”
Annorlunda är det med Turkiet. Dess president Abdullah Gül säger att det som sker är en skam för islam och arabvärlden: Utan sunt förnuft går Mellanösterns viktigaste land under, fruktar han.
På den saudiska sidan återfinns Kuwait, Bahrain och Förenade arabemiraten. De har lovat ställa upp med ett enormt bistånd för att stödja Egyptens ekonomi. En snabb förändring därvidlag är viktig för den nya regimen. Det var ju i hög grad missnöje med den ekonomiska utvecklingen som gav styrka åt oppositionen mot Mursiregimen.
Det enda arabland som tydligt, likt Turkiet, kritiserat kuppen med demokratin som argument är lilla Tunisien, där kusiner till Egyptens Muslimska brödraskap fick del i makten efter revolutionen 2011.
Qatar vid Persiska viken stödde också Mursi. Men dess bevekelsegrunder har många araber svårt att förstå. Qatar har en djupt odemokratisk regim som paradoxalt nog finansierar den för arabvärlden frispråkiga TV-kanalen Al Jazeera, och rörelser man aldrig skulle tolerera hemma.
Man kan förstås fantisera om att just för att turkarna och saudierna står på olika sidor borde de kunna utgöra ett perfekt medlarteam för Egypten.
Företrädare för de två länderna träffas när G 20 håller toppmöte i S:t Petersburg 5-6 september. Tyvärr lär de i denna viktiga fråga undvika varandra lika effektivt som Obama och Putin på grund av en annan – fallet Edward Snowden.