DEBATT: Växande stormakter i öst

De ekonomiska framgångarna i Ryssland, en följd av de kraftiga prisstegringarna på olja och gas, bidrar till det i snabb takt ökande auktoritära styret i Ryssland under förre KGB-mannen och numera presidenten Putins styre. Ryssland är ett bland många exempel på att ett begynnande demokratiskt system i länder utan demokratiska traditioner (Jeltsintiden efter Sovjetunionens och kommunismens fall 1991) ofta urartar och utvecklas i auktoritär riktning.
Fortsätter den politiska utvecklingen i Ryssland som hittills kan landet bli en diktatur jämförbar med Stalins Sovjetunionen. Den folkvalde av ryssarna mycket populäre presidenten Putin har gradvis stärkt sitt inflytande över medierna och förvaltningen samt tillsätter numera själv guvernörerna i regionerna. Han har öppet deklarerat att han ska återupprätta Ryssland som en respekterad stormakt och har kallat Sovjetunionens undergång som en av de största geopolitiska katastroferna under 1900-talet. Den ryska krigsmakten upprustas och moderniseras snabbt. Detta gäller även kärnvapenarsenalen.

Historieböckerna ska skrivas om för att uppmuntra rysk patriotism. Stalintiden och större delen av tiden därefter ska beskrivas i positiva ordalag. Stalin ska omtalas som mannen som utvidgade landets territorium. Som bekant erövrade han bland annat de baltiska länderna och halva Polen och genomförde omfattande deportationer av sitt eget folk, Gulaglägren med mera inte att förglömma.
Ett ekonomiskt, politiskt och militärt starkare Ryssland får sannolikt ett inte obetydligt inflytande över de europeiska staternas politiska ställningstaganden så länge som dessa är starkt beroende av fungerande ryska olje- och gastransporter.
De baltiska staterna och Ukraina, av de ryska makthavarna benämnda Nära Utlandet, har redan av olika anledningar drabbats av ryska sanktioner då deras västvänliga politik misshagat den ryska statsledningen. Inte bara miljön utan även realpolitiska skäl talar för att Europa liksom världen i övrigt bör minska sitt olje- och gasberoende. Större delen av dessa naturtillgångar finns i "fel" länder det vill säga länder som är auktoritärt eller helt diktatoriskt styrda.

I diktaturens Kina har de från 1978 genomförda marknadsekonomiska starkt tillväxtfrämjande reformerna med flera år av tvåsiffriga tillväxttal bidragit till att den hårda diktaturen under Maos planekonomiska tid mildrats. Handeln med omvärlden och då inte minst med USA, vars stora bytesbalansunderskott till stor del finansieras med kinesiska köp av amerikanska statspapper, har bidragit till detta. Den snabba tillväxten som man nu börjar ifrågasätta har orsakat en enorm miljöförstöring och inkomstklyftorna är större än i både USA och Indien.
De politiska protesterna har på kort tid ökat dramatiskt. Det numera pragmatiska kommunistpartiet som bara till namnet är kommunistiskt har börjat ta hänsyn till de från lokal nivå ökande protesterna. Ledarna har insett att det enda sättet att bevara makten är att gradvis tillgodose kraven från regional och lokal nivå.

De underifrån skärpta kraven på sociala, ekonomiska och politiska reformer kommer troligen att i långsam takt framtvinga förändringar i demokratisk riktning. Därtill talar även det faktum att Kinas medelklass ökar snabbt i antal och beräknas nu omfatta omkring 300 miljoner av en befolkning på 1,3 miljarder.
Med hänvisning till de förekommande brotten mot mänskliga rättigheter i Kina har krav framförts på bojkott av OS-spelen i Peking 2008. Kritikerna menar att spelen gynnar den kinesiska regimen. De hänvisar till Berlinolympiaden 1936 som Hitler utnyttjade i propagandistiskt syfte. Jämförelsen haltar. Vi lever nu i en globaliserad värld där demokratins idéer snabbt sprids via internet och mobiltelefoner.
Isolering och bojkotter skulle bara gynna de förändringsovilliga krafterna. Protester och kritik kan framföras på diplomatisk väg och via människorättsorganisationer.

Debatt: Växande stormakter i öst