Västerviks viktigaste och farligaste projekt!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Västerviks kommun har genom åren inte varit den bästa av kommuner att ta hand om sina eldsjälar eller att ta tillvara de idéer som producerats. Vi får hoppas att projektet ?Välj Västervik nu? vänder trenden. Förutsättningen är dock, att det finns både vilja och resurser från kommunens sida att tillsammans med eldsjälarna genomföra dessa projekt.
Vad är en eldsjäl? En eldsjäl är en människa som är beredd att lägga ner ett omfattande ideellt oavlönat arbete på något som han/hon brinner för eller tror på. Här är det viktigt att man inser det farliga i att kasta ut ett köttben till hunden och dra till baks benet innan hunden har hunnit äta sig något sånär mätt. Eldsjälar växer som alla vet inte på träd.
Det projekt som man nu genomför måste på något sätt ge frukt. Om så inte blir fallet så riskerar man kommunledningens trovärdighet samt att man ännu en gång får en massa desillusionerade före detta eldsjälar.
Jag har i en hel del debattartiklar för något år sedan kritiserat kommunledningen för att inte tillräckligt mycket satsa på den egna befolkningen. Att man i kommunen saknar helhetssynen och att man inte prioriterar det förebyggande arbetet. Att se till så att människor mår bra både på det fysiska och det psykiska planet. Det borde vara en av de viktigaste uppgifterna i en kommun.
Visst är det bra att man profilerar Västervik som visans stad. Visst är det bra att man försöker få hit nya industrier och företag. Denna satsning måste dock gå hand i hand med en genuin och genomtänkt satsning på medborgarna i kommunen. Den så viktiga satsningen på barn, familjer, ungdomar, vuxen och pensionärsgenerationen. Mötesplatser för alla generationer. Där det förebyggande arbetet prioriteras.
Samhälle och kommun är som ett tåg. Ett lok som drar ett antal vagnar mot framtiden. I loket sitter kommunens ledning. I första vagnen sitter företag och institutioner. I andra vagnen sitter ideellt arbetande eldsjälar och i de följande tio vagnarna sitter samhällsmedborgarna. I en kommun är det viktigt att man har visionerna, insikten och helhetssynen, som ger kraften att orka dra alla vagnarna framåt. Glömmer man att koppla på eller om man tappar några av vagnarna så blir konsekvensen förödande. Detta faktum får vi dessvärre bevittna dagligen. En brotts-, vålds-, skadegörelse- och sjukskrivningsspiral som vi i dag har mycket svårt att hejda.
Nyligen genomförde Röda Korset en paneldebatt om ungdomssituationen i kommunen. Tyvärr krockade denna debatt med ?Välj Västervik nu?. Detta borde ha kunnat förhindrats genom en planerad samordning, då många av de idéer som presenterades på ?Välj Västervik nu? var riktade mot just en satsning på våra ungdomar. Det är viktigt i en kommun att höger hand vet vad vänster hand gör. Att det finns en kropp som samordnar händernas arbeten. Att det finns en knopp (huvud) som tänker till och har en helhetssyn på det arbete som skall utföras.
Enligt VT så blev Röda Korset-debatten något rumphuggen. Man konstaterade att situationen i dagens Västervik inte var den bästa för våra ungdomar. Kommunledningen genom Conny Jansson lovade dock enligt VT att man skulle tilldela ytterligare resurser till ungdomssatsningar. Mina frågor till kommunledningen blir: var och hur skall dessa resurser sättas in? Finns det någon genomtänkt strategi för detta? Har man gjort någon djupgående analys om vilka behov som finns?
Nya larmrapporter om fetma och psykisk ohälsa hos våra barn och ungdomar har nyligen presenterats. Från 1999 till 2003 har antalet barn och ungdomar som använder de så kallade lyckopillren mer än fördubblats. Hur har ni i kommunledningen tänkt agera mot den ökade psykiska och fysiska ohälsan? Finns det någon genomtänkt strategi även för detta faktum? Då menar jag inte alla de fina skrivbordsprodukter som vi i dag producerar, som kännetecknas av mycket snack och lite verkstad. Finns det någon helhetssyn som kan leda fram till en samordning och utveckling av samhällets resurser? Eller skall vi fortsätta som vi gör? Med alla dessa ständiga nedskärningar, besparingar som förmörkar människor sinnen.
Var finns de positiva rapporterna om utveckling, satsning, framtidstro, mindre våld, färre krig med mera? Vi kan alla konstatera att samhällsutvecklingen är som ett förarlöst skenande tåg, där man bakifrån håller på att tappa den ena vagnen efter den andra. När har vi modet, insikten och kraften att dra i nödbromsen, koppla på de tappade vagnarna och byta från smalspår till bredspår?
DEBATT
Kennth Hardy Axelsson är folkpartist
Kennth Hardy Axelsson är folkpartist