Västerviks egentliga dilemma är statens dilemma
Foto: NIKLAS GUSTAVSSON/SCANPIX Statens väg- och järnvägsinvesteringar går Västervik och Kalmar län förbi. Tunneln genom Hallandsåsen beräknas kosta 8 miljarder. Tjustbanan får nöja sig med 521 miljoner.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I mellantiden har en global katastrof inträffat. Även Västervik och Sydsverige har drabbats av omfattande problem. Därutöver kvarstår tidigare svårigheter och varningstecken har inte saknats. Utflyttningen av Electrolux utvecklingsavdelning var ett som borde ha satt ännu mera eld i baken på dem med ansvar för utvecklingen av privat näringsliv. Även på regeringsnivå borde engagemanget ha varit större. Ulf Lönnkvist, sambandskarlen mellan oss och regeringen, har ju lyst med sin frånvaro.
Som jämförelse: i Trollhättan förebådar GM att man vill lägga ned Saab-tillverkningen. Näringsministern erbjuder ytterligare 1,8 miljarder i omfördelade infrastrukturmedel för att GM skall bli kvar. Redan beslutat är 8,2 miljarder för regionen. Som svar viftar GM med att man kanske skulle kunna tillverka en mindre modell av Cadillac som kompensation. En mix av Saab 9-3 och Opel Vectra, ett koncept ifrågasatt av marknadsbedömare. Om det ens blir av, GM har ökande förluster och Trollhättefabrikens produktionskostym lär vara för stor.
Ser vi till en del av den övriga pengarullning som staten tillåtit sig ställt i relation till hur man (inte) har stöttat vår region kan följande nämnas:
? Flygplatsen i Kallax för interkontinental godstrafik. Projektet dog. Kvar står ett av landets största och minst utnyttjade flygfält. Kostnad: något hundratal miljoner.
? Övningsområdet för JAS-utbildning i Ängelholm. När allt var klart flyttades kalaset till Ronneby för att sedan läggas ned. Kostnad: 3 miljarder.
? Tunneln genom Hallandsåsen. Godstågen som tunneln egentligen var avsedd för går via Malmö i stället för Helsingborg på grund av Öresundsbron. Tidsvinsten för persontrafiken ? också ett argument för tunneln ? är fördubblad flera gånger om på befintlig bansträckning tack vare snabbtågen, men resandet är lågt. Kalkyl: 8 miljarder.
? Botniabanan. Den järnvägen ?får? miljöpartiet av socialdemokraterna i utbyte mot att miljöpartiet sade OK till tunneln genom Hallandsåsen. Kalkyl: cirka 13 miljarder.
Kalkyler håller sällan och nu följer utlokalisering av statliga verk och myndigheter. Och försvarsnedläggningen. Planerade satsningar för Kalmar län:
? Smålandsdelen av järnvägen Västervik-Linköping: 521 miljoner.
? Upprustningen av vägarna 22, 25 och 33: 588 miljoner.
? Övriga vägprojekt: 574 miljoner. Dessa skall vara genomförda till 2015. Var står vi då? Botniabanan skall vara klar 2010. Varför? Den här landsdelen har ett minst lika stort och omedelbart behov av kvalificerad infrastruktur vad gäller transportsystem och kompetensutveckling.
Jag återkommer till det hot och den möjlighet jag ser för Västerviks vidkommande. Hotet ? den överskattade potentialen ? består i för stora förväntningar på den så kallade turistindustrin. Besöksvolymer och dygnsutlägg i och med mottagningsapparatens sammansättning kommer inte att klara att bidra i tillräcklig grad.
Jag har skrivit det förut, eftersom turism i vårt sammanhang endast bör definieras på ett sätt: Något som genererar uppdragsresande och upplevelser i den ena änden och kommunalskatt i den andra. (Hänsyn bör dock tas till lokala intressen, bland annat verkar det kustnära fisket ha varit på tapeten.) Övrigt är av underordnad betydelse. Möjligen att turismen kan användas för att sälja in varumärket Västervik. Om nu inte ryktet om regionens tilltagande försvagning åstadkommer motsatsen. Med båken vid norra infarten som en lysande signal.
Möjligheten för Västerviks vidkommande ? hävdar jag fortfarande ? är en samsynt, övergripande, konkret, kvalificerad och kommunicerad politisk vision för hur den industriella utvecklingen skall gestaltas. Varför inte en plan för Kalmar län, eller kanske att norra länsdelen hellre borde tillhöra Östergötland?
Jag påpekade tidigare att Västervik eventuellt kunde bli en satellit till Universitetet i Linköping. Avancerad materialhantering och -utveckling nämndes som ett alternativ kopplat till småbåtsutveckling i ?Sjöstaden?. Vad har hänt, vilka kontakter har tagits? Vilka andra utvecklingsalternativ övervägs som ger ?riktiga jobb? utanför det offentliga systemet?
Sverige kan inte klara sig bara genom en tilltagande, konstruerad och omkringflyttad byråkrati. Inte Västervik heller. Vi måste ha riktiga jobb också där konkurrensfördelen är baserad på spetskompetens, därav vikten av en koppling till Universitetet.
I övrigt verkar läget i landet alltmera påminna om vitsen om vad invånarna påstod sig arbeta med i Stratford on Avon, Shakespeares födelsestad. Svaret var att man tvättade åt varandra och jag tycker mig börja se vissa likheter. Jag anser att våra lokala företrädare måste prestera bättre i hanteringen av näringslivsutvecklingen än vad som varit fallet hittills och efterlyser fortfarande planen med stort ?P?. Plus att jag gärna såg ett lika engagerat statligt engagemang för privat företagande i detta område som det som nu bestås Västra Götalandsregionen.
Avslutningsvis, själv hade jag svårt att greppa skillnaden mellan miljon och miljard. Men, översatt till tid blir en miljon sekunder cirka 12,4 dygn och en miljard sekunder cirka 32 år.
DEBATT
Bo A E Johansson, Västervik, är fri debattör.
Bo A E Johansson, Västervik, är fri debattör.