När våra valda representanter i kommunen sammanträder i det folkvalda organet - kommunfullmäktige - är mötena öppna för medborgarna. Även om jag aldrig behövt ta kölapp till åskådarläktaren när jag besökt fullmäktige, så har medborgarna alltid möjligheten att finnas på plats för att lyssna, ta del av debatten och att träffa de styrande.
När Socialdemokraterna genom en motion av Ingegerd Karlsson krävde att ännu fler av kommunpolitikernas möten ska öppnas upp för medborgarna, röstade den borgerliga femklövern beklagligt nog emot det. Merparten av Sveriges kommuner gör som Västervik, vidhåller stängda dörrar vid nämnders och kommunstyrelsers möten. Men för det behöver det inte vara rätt väg att gå. Här skulle Västervik kunna bli en bland andra föregångare till mer av medborgerlig insyn. Det kanske rent av skulle sätta Västervik på kartan, för att använda en sliten floskel.
När kommunpolitiker beklagar bristande engagemang, svårigheter att rekrytera medlemmar och liknande, är det i denna övergripande fråga som allt börjar - i tillgänglighet till information, debatt och beslut. Det handlar också om att signalera att mötena inte är tillställningar för inbördes beundran, utan att det faktiskt är reella ting, avgörande för kommunens invånare, som behandlas där.
Mitt i en tid av ekonomisk oro i kommunen, när hela havet verkar storma kring vem som gjort vad och inte, vore det mer än förträffligt att ta tillfället i akt att signalera för kommunmedborgarna att man nu gör kommunorganisationen ännu mer transparent. Den borgerliga kommunmajoriteten skulle, om de i denna fråga hade spelat sina kort rätt, faktiskt kunnat dra en del politiska poänger på den socialdemokratiska motionen. Men nu är korten utspelade och rösterna lagda.
Praktiska frågor så som lämpliga lokaler, har använts som motargument, liksom att nämnder, som exempelvis socialnämnden, hanterar sekretessbelagt material. Fråga om vettig lokal är inget trovärdigt argument mot mer av öppenhet och när det gäller sekretessärenden så finns det givetvis möjligheter att stänga delar av mötena för sådana överläggningar. "Det tillför ingenting, det hämmar samtalet och diskussionen", var en av kommunalrådet Harald Hjalmarssons kommentarer vid måndagens kommunfullmäktigemöte, till idén om öppna kommunstyrelsemöten och han menade att lyhördheten inför åsiktsmotståndare riskerade att minska i ett sådant läge.
Det är möjligt att det inte skulle tillföra kommunstyrelsen någonting att öppna upp mötena och det är också fullt möjligt att det skulle hämma dagens ledamöter i kommunstyrelsen. Men det är inte för kommunstyrelsens skull som kommunstyrelsen existerar utan för medborgarnas. Och om ledamöterna i Västerviks kommunstyrelse hämmas i en diskussion inför öppna dörrar, då är sannerligen frågan om de verkligen är lämpliga att företräda oss medborgare där. Är man förtroendevald ska man ha kurage nog att både stå för sina åsikter och kunna ändra dessa om fakta eller andra argument överbevisar.
Politikerna är invalda i kommunfullmäktige av oss medborgare. Det är för vår skull de sitter i församlingen. Kan dessa öka vår insyn i de demokratiska processerna så ska de givetvis göra det.
Därför är det rent ut sagt bedrövligt att hela den borgerliga femklövern röstade ner förslag om mer öppenhet.
Så borde inte en modern och orädd kommunmajoritet med självbevarelsedrift och med medborgarperspektivet främst rösta. Men å andra sidan, kanske är det sådana begrepp som de helst inte vill bli förknippade med.