Kim Il Sung dog 1994 men gäller som Nordkoreas Evige president. 15 april firades 101-årsdagen av Evige presidentens födelse.
Det verkar som om regimen i Venezuela skulle önska en liknande behandling av Hugo Chavez, som avled 5 mars.
Man förstår varför. Ty Chavez, president sedan 1998, skapade en stat lika centrerad kring en person som Nordkorea.
Arvingarna har svårt att hantera förlusten. Nicolas Maduro, utropad som segrare i presidentvalet 14 april, får svårt att hålla ihop regimen i det ekonomiska moras Chavez lämnade efter sig.
Nordkorea är i ord och handling ett hot mot omvärlden. Chavez kunde visserligen bullra rejält, med oljestinna tunnor, men hanterades av grannarna och främsta hatobjektet USA mest som ett tillfälligt hinder för en utveckling överlag präglad av ökad frihet och ökat välstånd i Latinamerika.
Kopplingen till diktaturen på Kuba oroar, men omvärldens attityd tycks vara att det är bäst att avvakta och låta den populistiska bölden i Venezuela spricka och läka ut av sig själv. Kina, Ryssland och än mer suspekta regimer, stödda av Chavez för att de tyckte lika illa som han om USA, försöker förvisso säkra sina intressen. Men i den mån de står på demokratins och den nationella välfärdens sida inser de som vill Venezuela väl att boten måste komma inifrån.
Latinamerika har en lika välgrundad som ofruktsam tradition av att skylla sina problem på omvärlden. Men det onda finns i den egna samhällskroppen.
Statskunskapsprofessorer hade nog önskat Chavez ett längre liv, för att se hur få se hur det skulle gå med detta skott på den latinamerikanska populistplantan.
Populist är i Latinamerika beteckningen på politiker som roffar åt sig makt under täckmanteln av omsorg om de fattiga och kamp mot utländsk dominans.
Chavez upptäckte 2005 att han var socialist och kallade Fidel Castro sin politiske far. Men forskarna ser mera drag av Juan Peron i Argentina på 1940-50-talen.
Liksom Peron var Chavez en militär med enkel bakgrund. Båda hade en karismatisk personlighet. De hade inget principiellt emot privat företagsamhet – men deras politik undergrävde dess existens. De förstörde själva sin ekonomiska bas.
Chavez tog kontroll över rättsväsendet, valmyndigheten och de viktigaste massmedierna. Han placerade sina militära kamrater på nyckelposter.
Han log ofta. Det kan ha bidragit till att det elände han ställde till med inte togs riktigt på allvar.
”Den måste känna sig grundligt besviken som hade hoppats att valet skulle ge Venezuela en president med tillräcklig styrka för att inleda eran efter Chavez”, kommenterar El Tiempo, en tidning i grannlandet Colombias huvudstad Bogota.
Det var nog så att de flesta ändå trodde att folkligt stöd för Chavez i kombination med valfusk skulle möjliggöra för Maduro att ta över, tillfälligt. Tipset är nu att det blir ännu sämre innan det kan bli bättre.
Att Venezuela skulle sluta som ett nytt Kuba tror nog inte ens herrarna i Havanna.