Varför flyttar näringen ut i periferin?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Onekligen känns det litet trist att som "Fri debattör" behöva uppträda som ett slags etablerad gnällspik, när jag egentligen upplever mig själv som en rätt positiv och - framför allt - resultatorienterad typ.
Men vad är syftet med den affärsmässiga utarmning av nedre delen av Västervik - det vill säga sjösidan - som jag just nu tycker mig uppleva? De senare exemplen har gjort mig oerhört indignerad.
"Sjöstaden", det senaste varumärket, har sett till att stans enda kvarvarande fiskförsäljerska inte längre får ha sin bil stående intill sin försäljningslokal. Fordonet har tvingats bort från den plats där det utgjort signalen till att Birgitta Svensson funnits på plats. Som ett komplement till den fiskförsäljningsverksamhet som bedrivits har sedan en ostförsäljare haft sin bil uppställd mitt på Fiskartorget under en av veckans dagar. Det tilläts! Nu står ostförsäljningsbilen på Stortorget. Det tillåts också. Varför? Vadan denna diskriminering av lokala näringsidkare till förmån för de utifrån kommande?
Varför flyttas all ny näringsverksamhet i stigande omfattning ut till periferin, allt medan den nedre delen av stan alltmera förlorar det liv och den rörelse som gör att det hela verkar att "leva"? Om Västervik överhuvudtaget skall klara att leva upp till konceptet "Sjöstaden" föreställer jag mig att det också måste finnas saker att göra i anslutning till de vackra vatten som vi har i vår närhet. Om inte föreslår jag att vi snarast byter image till "Sjöstaden - På landet" i och med alla utlokaliseringar.
Något som i så fall rimmar med den "båk" med oläslig - och klart trafikfarlig - text som avses/ ansågs välkomna en besökare. Hur denna båk för övrigt kan bedömas som mindre trafikfarlig än de sponsorskyltar som tvingades bort från speedwaystadion kan jag inte se som något annat än rent gåtfullt.
Tillbaka till huvudfrågan. Som medborgare - och i praktiken er arbetsgivare eftersom jag är skattebetalare och är med och betalar era löner - efterlyser jag en konkret och underbyggd förklaring av de stadsplanerare och övriga "tillståndsgivare" som styr nuvarande lokaliseringsärenden. Jag befarar exempelvis att Fiskartorget i folkmun snart döps om till "Döda Torget" om ni avser att fortsätta på inslagna banor och varför inte förresten? Om Moskva har sitt "Röda...", kan väl Västervik ha sitt "Döda..."? Sannolikt finns det flera än jag som inte utan viss spänning efterlyser förklaringar i anslutning till vad som nämnts ovan.
DEBATT
Bo A E Johansson, Västervik, är fri debattör.