Vardagsrasismen kan inte tigas ihjäl
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De tre artiklarna har ett par gemensamma nämnare som är viktiga i sammanhanget. Alla är rörande överens om är att "vi kan inte tiga ihjäl sd längre". (Rubriken på ledarspalten i VT den 30 september).
Vi måste ta debatten med sd menar de tre skribenterna. I två av de tre artiklarna läggs skulden till sd:s höga siffror i valet på socialdemokratin och dess stödpartier för att de inte tagit debatten med sd. Det är Mauricio Rojas och Henning Mankell som framför denna teori. Anklagelserna framställs på ett sådant vis att intrycket blir att det även varit förbjudet för alla andra partier att argumentera mot sd.
Så är det naturligtvis inte.
Det har varit, och är fortfarande, fritt fram för alla partier samt övriga att debattera med sd om deras politik. Den största stötestenen för dessa båda artikelförfattare är troligtvis inte den avgående regeringens invandrings- och flyktingpolitik utan att för många politiska mandat har förlorats till sd.
Hade sd legat kvar på samma nivå som tidigare, eller rentav minskat, skulle förmodligen alla politiker, och även media, ha fortsatt med försöket att tiga ihjäl sverigedemokraterna.
Vilka människor röstar på sverigedemokraterna? Det är en viktig fråga som Henning Mankell ställer i sin artikel. Jag citerar: "För det första att det är människor med svag ekonomi, exempelvis fattigpensionärer, som känner sig undanskuffade och föraktfullt bemötta av de etablerade politiska partierna, moderater så väl som socialdemokrater".
Han fortsätter med följande: "Dessa frustrerade pensionärer har sällskap av människor i andra åldrar som är arbetslösa, bidragsberoende, men som ser sin situation hotad av invandrare som kommer till landet och får bidrag utan att ha ?tjänat ihop? pengarna".
Jag är övertygad om att de grupper Mankell hänvisar till inte utgör en majoritet av sd:s väljarkår. I stället är det den allt mer utbredda och farliga vardagsrasismen som ger utslag i form av ökad sympati med sd. Vardagsrasismen finns på arbetsplatser, på skolgårdar, hemma vid frukostborden, och den finns tyvärr även bland våra politiker.
Har alla redan glömt den förra valrörelsen? Det var då vardagsrasismen bland våra valkampanjande politiker visade sig ute i valstugorna när de trodde att kameran var frånslagen.
Finns det, allvarligt talat, någon som tror att dessa politikers tankesätt i dessa frågor har förändrats eller upphört? Kommer dessa politiker att helhjärtat ställa upp i debatten mot sverigedemokraterna?
Om en etablerad politiker i en debattartikel framför följande uttalanden, kan man då förvänta sig att han ställer upp i en seriös debatt mot sd? Jag kommer att återge fyra citat från Mauricio Rojas debattartikel som var publicerad i Expressen den 28 september. Dessa citat visar att han motsäger sig själv.
1: "På ett snarast kränkande sätt har sd:s väljare beskrivits som mindre värda, halvidioter som inte förstår någonting, obotliga rasister fyllda av hatkänslor".
2: "Det är missvisande att betrakta sd som högerextremister eller högerpopulister".
3: "Inte heller är begrepp som invandrings- eller invandrarfientliga helt korrekta".
4: "Allians för Sverige har en mycket viktig uppgift i att stoppa Sd:s frammarsch".
Varför vill Mauricio Rojas att den borgerliga alliansen måste stoppa sd:s frammarsch när han själv anser att sd varken är invandrings eller invandrarfientliga, högerextremister eller högerpopulistiska? Och var någonstans har han fått uppgiften att sd:s väljare beskrivits som han framställer det? Kan det möjligtvis vara en formulering som han själv skapat?
Den mest nyanserade av de tre artiklarna jag refererade till i början av den här artikeln kommer faktiskt från Västerviks-Tidningens ledarsida den 30 september. Här finner man en annan orsak till sd:s framgång. Jag citerar: "Sannolikt kan en stor del av Sverigedemokraternas framgång förklaras med de etablerade partiernas hållning. Sd har fått stå oemotsagda, ingen har velat ta debatten med dem förrän nu efter valet, när det är för sent".
Just precis, de etablerade partierna är det som bär ansvaret, ingen nämnd ingen glömd.
Naturligtvis är det den avgående regeringen som bär ansvaret för den förda politiken. Att kommentera om den var bra eller dålig är faktiskt en helt annan fråga. Men den socialdemokratiska regeringen tillsammans med stödpartierna kan inte ensamma lastas för att ingen velat ta debatten med sd!
Alla partier har verkat tro att det skulle gå att tiga ihjäl sd, även media har trott detta, och måste därför ta sin del av skulden till den uteblivna debatten. Historien verkar upprepa sig, extremismen, vare sig den är politisk eller religiös, har aldrig kunnat tigas ihjäl.
DEBATT
Jan-Gunnar Johansson, Västervik, är fri debattör.