Var tid har sina hatobjekt. Vår tids häxa heter koldioxid som utlöser klimatångest "tänk om" och så målar man alla hemskheter på väggen. Alla skrämmer varandra till hysterisk nivå. För klimatets skull skall vi offra både god miljö och ekonomi. Det är åtminstone så Miljöpartiets riksdagsledamot Helena Leander tycker. Hon vill slänga ytterligare tre miljarder i sjön för att det inte skall svämma över.
Helena, Leander låt oss åtminstone se vart klimatet tar vägen innan vi slösar bort ytterligare av vårt välstånd till ingen nytta.
Det är bara i Sverige som klimatfrågan ligger kvar på en hysterisk nivå. Kina och Indien, världens två folkrikaste länder, tar avstånd. Ryssland, Polen och många andra länder likaså. Tyskland väljer kol- och gaskraft eftersom det inte finns något annat som kan ersätta kärnkraften som de skall avveckla (om de kan). I USA är klimatfrågan död och nyligen gjorde Kanadas premiärminister en helomvändning.
Ledande center- och miljöpartister talar om klimatkrisen som ett vedertaget begrepp. Vilken klimatkris? Vid energiministerrådet nyligen nämndes knappt ordet.
Även FN-organet IPCC är på väg mot en omsvängning. År 1996 sa man att det skulle bli svåra torrperioder, översvämning och orkaner. Nu säger IPCC att man inte säkert kan observera någon långsiktig trend, och det vet vi ju, att de senaste 15 åren har det inte blivit varmare. Så med särskild adress till MP, C och nu även V, sluta ljuga om klimatet!
Professorn i naturgeografi Lars Franzén, Göteborg skriver i Expressen att jordens temperatur påverkas av många orsaker, att jordens koldioxidhalt nu är väldigt låg geologiskt sett och att det är farligt när koldioxidhalten blir för låg. Vi vet att klimatförändringarna går i tusenårscykler. För 300 år sedan var vi inne i lilla istiden men på vikingatiden odlade man råg på Grönland.
Koldioxid är livets gas förutan varken växter eller vi kan leva. I stället för att gripas av panik borde vi diskutera vilken koldioxidhalt som är optimal för en överbefolkad jord där bioenergi till mat, bränsle och tekniska produkter blivit en bristvara. Att i den situationen använda begrepp som "Förnybart" är ett hån mot förståndet. Höjningen av koldioxidhalten från 300 till 400 ppm medför cirka 15 procent bättre tillväxt och det behövs på vår överbefolkade jord. Eftersom koldioxid som växthusgas uppnått 98 procent mättnad har den föga påverkan på det framtida klimatet.
Tänk dig ett handfat. Hur mycket vatten det finns i handfatet beror inte bara på hur mycket vi kranar på utan också hur fort det rinner ur.
Vrider vi på kranen litet till stiger nivån. Men då ökar utflödet och vi får en ny jämvikt. Men täpper vi igen utflödet då flödar fatet snart över. Så är det också med atmosfärens koldioxid.
De senast hundra årens höjning av koldioxid i atmosfären beror mest på att vi genom uppodling, samt asfalt och betong, minskat fotosyntesen. Det stryper återflödet av koldioxid till marken. Så om koldioxid är en fara, då är grön energi en större fara för oss människor än kol och olja.
Att Reinfeldt numera är ganska tyst är säkert klokt eftersom en svängning håller på att ske även i Sverige.
Det kommer inte att bli lätt för de gröna att med svansen skamset mellan benen behöva erkänna, vi hade fel, när miljarder slösats bort till ingen nytta bland annat på vindkraft som förfular vårt land och terroriserar dess befolkning.