Val mellan liberal och socialistisk feminism
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Majoriteten av Sveriges kvinnor har alltid varit hänvisade till en monopolarbetsgivare - tidigare familjen, numera den offentliga sektorn. Resultatet är att statusen och lönen är lägre i kvinnoyrken än i mansyrken. Eftersom det i Sverige antingen är förbjudet eller tabubelagt med företagande i de branscher där kvinnor har störst kompetens startar kvinnor också betydligt färre företag än män.
Följden blir att kvinnor som grupp får mindre makt och inflytande. Skulle det vara lika lätt att starta ett vårdföretag som ett byggföretag skulle vi ha fler kvinnliga företag - och högre sysselsättning.
Ett argument mot företagande inom vården är att kvaliteten skulle försämras. Sanningen är att kvaliteten förbättras när personalen får möjlighet att driva sjukhuset eller äldreboendet i företagsform. Oberoende undersökningar visar att patienter och personal är nöjdare då verksamheten drivs på entreprenad än i kommunal regi. De anställda får lättare att avancera efter kvalifikation och medarbetare känner sig mindre stressade och mer stimulerade.
En undersökning utförd av Temo visar också att vårdbiträden, sjuksköterskor, läkare och annan personal är övertygade om att vårdkvaliteten höjs och arbetsvillkoren förbättras när en verksamhet avknoppas. Fackförbundet Kommunal har i en undersökning visat att privat anställda inom äldreomsorgen trivs bättre än sina offentligt anställda kollegor. De privat anställda kände att de fick större möjlighet att ägna tillräckligt med tid åt de äldre.
En av de viktigaste striderna för liberala feminister är därför att bryta upp de offentliga monopolen. Vården ska vara solidariskt finansierad - plånboken får aldrig styra vem som får vård. Men patienter ska kunna välja mellan olika alternativ och vårdens kvinnor ska ges möjlighet att starta företag och välja sin arbetsgivare. Här går en tydlig skiljelinje mellan folkpartiet och Schymans sjuttiotalssocialism.
För att lyfta vårdens kvinnor är det också centralt att utbildning ska löna sig även för undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor. Så är det inte i dag. Politiker av olika partifärg talar ofta varmt om vikten av utbildning för vården och omsorgens personal. Men den sjuksköterska som läser exempelvis ett år geriatrik (läran om åldrandets sjukdomar) får sällan en krona extra i lönekuvertet efter genomgången utbildning. Samma sak för undersköterskor och vårdbiträden.
Signalen som det politiska systemet sänder ut är märklig. Visst är det viktigt att kompetensen höjs i vårdsektorn - men vi är inte beredda att betala för det. Varken folkpartiet eller något annat parti kan lova en generell höjning av alla löner i den offentliga sektorn. Men vi lovar att se till att den som väljer att utbilda sig också ska se resultat i lönekuvertet - lönespridningen måste öka i vårdyrkena. Det är inte rimligt att 22-åringen ska ha i princip samma lön som 45-åringen med tjugo år bakom sig i yrket. Och framför allt - utbildning måste löna sig även för vårdens personal.
Folkpartiet kommer lyfta jämställdheten i denna valrörelse och ta debatten bland andra med Schymans Fi. Vi kommer att visa att det för exempelvis vårdens kvinnor är betydligt klokare att lägga sin röst på folkpartiet än på feministiskt initiativ. (SNB)
DEBATT
Erik Ullenhag är vårdtalesman och ledamot av folkpartiets partiledning.