Vägen till arbete
Curt Malmborg.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Från 1997 och framåt skenade de svenska sjukskrivningarna. När ersättningen höjdes, var det också fler som blev sjukskrivna. På många håll i landet samvarierar sjukskrivningarna med arbetslösheten. Bristen på nya riktiga jobb doldes av ett fenomen som på pappret såg ut som en epidemi.
Länge brydde sig regeringen inte om detta. Utgifterna fick öka och reformer och skattesänkningar trängdes ut. I valrörelsen 2002 lovade dåvarande socialministern Ingela Thalén att sjukskrivningarna skulle halveras till år 2008. Det skulle inte ske med den enkla metoden att förtidspensionera fler, utan avsikten var att människor skulle få hjälp tillbaka till arbetslivet. Så blev det inte. Tvärtom.
I torsdags skrev Curt Malmborg, chef på Försäkringskassan, att ungefär var tredje långtidssjukskriven person skulle kunna ta ett jobb. Kanske inte det jobb som de en gång blev sjukskrivna ifrån, men något annat. "Ingen är dock hjälpt av att vi döljer problemen genom att personer som har arbetsförmåga stannar kvar i sjukskrivning."
Samma dag skrev Lena Askling på Aftonbladets ledarsida om att AMS kanske borde läggas ned? Trots högkonjunkturen består utanförskapet för alltför många människor. Uppenbarligen fungerar inte det som en gång i tiden kallades arbetslinjen. Regeringen bedriver en sorts låt-gåpolitik, där allt utom verkningsfulla reformer är tillåtet.
Försäkringskassan ifrågasätter öppet sig själv och de regler som handläggarna där har att rätta sig efter och den socialdemokratiska tidningen Aftonbladet vill avskaffa den institution som mer än någon annan symboliserar den svenska modellen. Det är rätt omtumlande nyheter. Inte desto mindre är det glädjande att det fortfarande går att tänka nytt och annorlunda, om än inom ramarna för de existerande systemen.
Politiker från vänster till höger blir svaret skyldiga när någon frågar var de nya jobben ska komma.
Vänstern blir svarslös för att den inte förmår orientera sig i en ny verklighet där de gamla idéerna har blivit motbevisade.
Högern för att det inte är en politisk uppgift att definiera de behov som finns på marknaden.
Men alla människor som skulle vilja arbeta, göra en insats, känna sig behövda och kunna försörja sig själva, nöjer sig inte med uteblivna besked, fromma förhoppningar och kommande vallöften.
Alliansen har en bättre politik för fler jobb än regeringen med stödpartier. Men det är långt ifrån tillräckligt. Moderaterna har av outgrundlig anledning kommit fram till att AMS är samhällsnyttigt och har till och med placerat sin chefekonom, Anders Borg, i styrelsen för AMS.
Vägen tillbaka till arbete börjar med att det finns företag som vill anställa personer. Inget svenskt parti bedriver en tillräckligt radikal politik för att fler ska vilja anställa dem som i dag saknar arbete. Det borde bli förändring på den punkten.