Vad är det som firas i Moskva?

Michail Fradkov. Foto: PRESSENS BILD

Michail Fradkov. Foto: PRESSENS BILD

Foto:

Västervik2005-05-06 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regeringschefen Michail Fradkov har levererat ytterligare bevis, av det lättsammare slaget, på att Ryssland är annorlunda. Han har förordnat att tisdagen 10 maj blir arbetsfri i stället för lördagen 14 maj.
Fradkov vill väl. Medborgarna ska kunna fira 60-årsminnet av slutet på det ryssarna kallar Stora fosterländska kriget i hela fyra dagar, från lördag 7 maj.
Men i vilket annat land vi betraktar som normalt skulle regeringschefen så enkelt kunna bestämma vilka dagar människor ska arbeta?
Det finns också mera oroande sätt på vilka Ryssland skiljer sig från de grannar i Europa och övriga partners i världen. President Vladimir Putin har bjudit in till överläggningar och hyllningar (däribland en militärparad ) i Moskva den 8-9 maj av dem som gav sitt liv för att besegra nazisterna.
Det sorgliga i detta sammanhang är Kremls oförmåga att frigöra sig från en tragisk historia. I stället envisas man med att se något gott i Sovjetunionen. De som har en annan syn än Kremls på andra världskriget anklagas för historierevisionism.

I sitt tal till nationen den 25 april kallade Putin Sovjetunionens undergång "århundradets största geopolitiska katastrof".
Putin talade alltså om 1900-talet, som för Rysslands och Europas del betydde två storkrig och framväxten av totalitära system som innebar miljoner människors död. Ett av dessa system är oupplösligt förknippat med Sovjetunionen, bildat 1923, upplöst 1991.
Till Moskva kommer bland andra USA:s George W Bush, Tysklands Gerhard Schröder, Frankrikes Jacques Chirac och Sveriges Göran Persson. För dem torde Sovjetunionens upplösning vara något av det bästa som hände under 1900-talet. Känslorna torde vara än starkare bland företrädarna för de stater som i 40-50 år var tvångsinförlivade med och underkastade Sovjetunionen.

När Putin kallar katastrofen "geopolitisk" låter han förstå att han inte sörjer förlusten av ett politiskt system, men förlusten av en form, som hade varit värd att bevara. Den åsikten fanns för all del även hos en del av Sovjetunionens partners i väst när vänner av ordning efter murens fall 1989 oroade sig för kaos i öster. Exempelvis förre presidenten Bush var en av dem, när han uppmanade Ukraina att inte bryta sig ur Sovjet.
Putin framställer sig som ledare i ett land med vilja att utveckla "ett nytt fritt liv", som måste lösa den mycket svåra uppgiften att bevara egna värden, inte förskingra solklara framsteg och finna en egen väg i bygget av ett fritt och rättfärdigt samhälle och stat.
Putin blandar på ett sätt som väcker frågor. Vad menas med "egna" värden, en "egen" väg och "framsteg" i det sovjetiska förgångna?

För Putins gäster från väst var segern över Hitler en seger för friheten. För många andra betydde segern ytterligare år av förtryck. Detta har Kreml svårt att hantera.
Ryssland firar ett krig som för dess del pågick 1941-45. För alla andra började det 1939, och föregicks av den pakt Stalin slöt med Hitler. Det följdes av kommunistdiktaturer som delvis ännu är kvar.
Ledarna från väst verkar ha tyckt att det var ganska praktiskt att kollektivt högtidlighålla 60-årsminnet av segern över Hitler, nu när Putin så gärna ville. Firandet har uppfattats som ett sätt att främja Rysslands integration.
Men det faktum att Ryssland i sin syn på 1945 håller fast vid en sovjetisk historieskrivning är samtidigt ett hinder för denna integration. (SNB)
Utrikeskrönika