DEBATT: Vad annat kunde man förvänta sig?

Min debattartikel "Tolerans i absurdum" trampade visst på en öm tå. Kenneth Siekas och Margareta Andersson, Sverigedemokraterna i Västervik, har tydligen svårt att förstå andemeningen i min debattartikel.Min debattartikel var ingen attack på SD utan i första hand kritik mot oss i de etablerade riksdagspartierna. Skall vi vinna valet måste vi se våra egna brister och tillkortakommanden. Med debattartikeln ville jag nämligen visa på, genom självkritik, att SD som fenomen är en produkt av att vi i de etablerade riksdagspartierna, inte vågat ta den debatt som är nödvändig för att få tillstånd en konstruktiv integrationspolitik. Att självkritisk granska sin egen politik är mer fruktbart, i stället för att enbart gå ut och kasta skit på de som representerar andra partier eller allianser. Självkritik är uppfriskande, utvecklande och något som även SD borde ägna sig åt. Ser man inte inom partierna sina egna fel och brister, så får vi inte den samhällsutveckling som vi förväntar oss. Den dag man säger samma sak inom partiets slutna väggar, som man kommunicerar ut till väljarna. Först den dagen blir man trovärdig i den politik som man för. Främlingsfientlighet är ett ord ingen vill kännas vid. Vi i de etablerade riksdagspartierna har varit så rädda att förknippas med främlingsfientlighet, så att vi blivit handlingsförlamade i att genomföra en human och konstruktiv integrationspolitik. Det erkänner jag självkritiskt. Ni i SD vill inte heller förknippas med ordet. Men när man läser det partiprogram som ni presenterar på er officiella hemsida, så andas texterna allt annat än en humanistisk människosyn. Den humanistiska människosynen, att alla människor har lika värde och som grundar sig på FN:s konventioner om mänskliga rättighteter inklusive barnkonventionen, är några av de ledord som styr mig i mitt politiska kall. Jag räds inte debatten med SD eller något annat parti. Inte ens med företrädare för det parti som jag själv representerar.

Debatt: Vad annat kunde man förvänta sig?

"Att självkritisk granska sin egen politik är mer fruktbart, i stället för att enbart gå ut och kasta skit på de som representerar andra partier eller allianser." Det skriver Kenneth Hardy Axelsson nedan.