DEBATT: Vackra visionslösa Västervik?

Som kommunmedlem är det uppmuntrande att se den energi och optimism som det styrande skiktet i kommunen uppvisar i dag. Kommunens fokus på vårt eget ansvar för vår framtid och därpå följande arbete med näringsliv, inflyttning med mera är värt att berömma. Lika glädjande är den breda medvetenhet som idag finns om vikten av goda kommunikationer samt de ansträngningar som görs för att förbättra Tjustbanan och E22:an.
Ändå kan jag inte undvika att oroas en smula då frågan om lokal högskoleutbildning, den tveklöst viktigaste frågan för Västerviks utveckling på lång sikt, saknas på dagordningen.
Svensk och internationell forskning på området visar (föga förvånande) på klara samband mellan förekomsten av lokal högskoleutbildning och en högre lokal genomsnittlig utbildningsnivå. Utöver detta visar forskningen på ett positivt samband mellan lokal högskoleutbildning (samt lokal utbildningsnivå) och så vitt skilda faktorer som nyföretagande, lokal välfärd, kulturutbud, engagemang i demokratifrågor samt tolerans gentemot minoriteter och dem eller det som anses avvika från samhällsnormen.
Forskningen visar dessutom att ju längre bort ifrån en högskola ett samhälle ligger, desto mindre blir de positiva effekterna som högskolan ger på detta samhälle. Västervik har ett "unikt" läge i förhållande till Sveriges högskolor och universitet. En snabb titt på kartan visar att Västerviks innevånare har längre till närmaste högskola än innevånarna i någon annan kommun i den södra (tätbefolkade) delen av landet.
Västervik har stora problem med utflyttning och befolkningsminskning. Det talas i dag om en planerad utflyttning om ett par hundra personer om året. Ett fåtal lokala högskoleutbildningar skulle helt eller delvis kunna vända denna befolkningsminskning till en ökning, då de allra flesta examinerade studenter stannar kvar på utbildningsorten.
I VT och lokala näringslivstidningar har under lång tid veteraner och experter på lokal utveckling, med ytterst få undantag, poängterat vikten av högskoleutbildning i Västervik. Men kommunen verkar ändå inte lägga någon större vikt på frågan. Medan kommunen (med all rätt) framför högljudda krav på statliga satsningar på kommunikationer, råder tystnad angående högskoleutbildning. Den "stora satsning" på högre utbildning som pågår inom kommunen i dag består i att försöka knåpa ihop åtta 2-åriga utbildningar på distans. Detta arbete är allt för kortsiktigt. Utbildningarna finns kvar endast så länge finansiärerna aktivt vill och kan stödja verksamheten. Och hur bra dessa utbildningar än är för Västervik på kort sikt, så behövs det längre teoretiska högskoleutbildningar för att på lång sikt påverka kommunens utveckling. Det behövs utbildning som är examensgivande, med undervisning som bedrivs på heltid, lokalt på orten. Lärarkompetensen måste knytas till orten och utbildningen administreras helt eller delvis från orten.
För att skapa lokal högskoleutbildning finns flera möjliga vägar att gå. Alla möjligheter måste tas i beaktande. Alltifrån ett regeringsbeslut på en ny högskola lokaliserad i Västervik (eventuellt i samarbete med Vimmerby och Hultsfred), eller en högskolefilial från Kalmar eller Linköping, till enstaka (nya eller gamla) utlokaliserade program och kurser såväl som enstaka program och kurser i egen regi.
På grund av kommunens tystnad i frågan ställer jag tre frågor som jag förväntar mig svar på, från kommunchef Conny Jansson samt kommunalråd Harald Hjalmarsson, tillsammans eller var för sig, på detta debattutrymme.

- Instämmer ni i mitt påstående att frågan om lokal högskoleutbildning är av yttersta vikt för Västerviks utveckling?
- Varför saknar Västerviks kommun en samlad och uttalad strategi för att utveckla och utvidga lokal högskoleutbildning?
- På vilket sätt arbetar kommunen i dag, i och med de senaste månadernas kraftansträngningar, för att öka möjligheterna till lokal högskoleutbildning?

Debatt: Vackra visionslösa Västervik?