Utmaningar för jordens framtid
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
WEF:s motto är ?företagsamhet i det globala allmänintresset?. WSF har som paroll ?en annan värld är möjlig?, det vill säga en som inte domineras av kapitalet och någon form av imperialism.
WEF drogs igång 1971 av schweizaren Klaus Schwab. Sedan 1980-talet är det ett ?event? som prålar med alla sina kändisar i näringsliv och politik som vill komma hit, synas och höras.
WSF är en produkt av den motrörelse som uppstod när den etablerade vänstern inte ansågs tillräckligt kraftfullt motsätta sig negativa effekter av det som kallas globaliseringen. Gammal motvilja mot marknadsekonomi och västlig dominans blev som ny i IT-åldern.
WSF höll 2001 sitt första globala möte i Porto Alegre, där myndigheterna ställde sig positiva, och antog sedan en samlande principstadga.
Deltagarantalet har ökat från 20.000 första gången till 100.000 2003. 2004 flyttades stormötet till Mumbai (Bombay). 110.000 kom. Nu är man tillbaka i Porto Alegre.
På 1990-talet blev det en plåga med våldsamheter när olika slags förmenta förtryckare träffades. Även WEF drabbades. Man tvingades höja säkerheten. Nu verkar det ha lugnat sig något. De våldsamma fanatikerna har fått färre sympatisörer. Utifrån sett kan man ana en insikt om att Davos och Porto Alegre förenas i försvaret av ett öppet samhälle och mänskliga rättigheter.
Ännu en gång fungerar Brasiliens president som brobyggare. Luiz Inacio da Silva, den tidigare arbetarledaren som kallas Lula, håller tal i Porto Alegre och flyger sedan till Davos för att få fart på förhandlingarna om reglerna för världshandeln.
Lula är klart ?alternativ? i sin kritik av rådande världsordning, men han är demokrat, och respekterar reglerna.
WEF har vidgat verksamheten med regionala möten, i fjol för Mellanöstern i Jordanien, i Peking, New Delhi, i Warszawa, i Söul och i Maputo i Mocambique. WSF skuggar med regionala arrangemang och temamöten.
I Davos deltar ett antal ledande politiker, från bland annat Norge, Nigeria Sydafrika, Turkiet och Pakistan. Mest intresse torde ägnas två nykomlingar, Palestinas president Mahmoud Abbas och än mer Viktor Jusjtjenko, Ukrainas nyss installerade president. De kan frottera sig med ett antal hundra företagsledare.
För Kremlologerna är den klena ryska närvaron anmärkningsvärd, medan Kina sänder den största delegationen någonsin. Kineserna är kända för att inte säga så mycket. Det tycks ju hur som helst gå deras väg.
Programmet för fyra dagar är ambitiöst. Man kan välja bland ämnen från Kina, klimatförändring och islam till stamcellsforskning och vilken design på mobiltelefonerna som asiatiska konsumenter gillar. Värdarna lägger fram vad man kallar de tolv största utmaningarna för jordens framtid. Deltagarna skall rösta fram de sex allra viktigaste och debattera vad man ska göra.
Nästa helg vet vi besked från världsförbättrarna i Davos och Porto Alegre. (SNB)
Utrikeskrönika