USA:s problem med Ryssland
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Putin blev efter 11 septemberhändelserna den förste utländske ledare som kontaktade Bush för att uttrycka sitt deltagande. Den personliga relationen mellan de två herrarna nådde en höjdpunkt.
Men i dag är det kyligare. Verkligheten har trängt undan den sorts personliga diplomati Bush brukat använda för att skapa en gemenskap över gamla skiljelinjer.
Enligt en opinionsmätning anser ryssarna att USA är det land som är mest fientligt mot Ryssland (tvåa kommer Ukraina).
Det finns de som talar om ett nytt slags kallt krig mellan Vita huset och Kreml. Man samarbetar, men under ständigt gnissel.
Rådet för utrikespolitiska förbindelser, Council on Foreign Relations, är en prestigetung organisation som över partigränserna granskar USA:s roll i världen. I en rapport från mars månad heter det att de amerikansk-ryska förbindelserna utvecklas i fel riktning: "Motsättningarna tränger allt oftare ut gemensamma ståndpunkter".
Föreställningen om ett "strategiskt partnerskap", alltså att man i alla fall är överens om de stora linjerna, tycks inte längre realistisk, skriver den grupp som letts av John Edwards, demokraternas vicepresidentkandidat i valet 2002, och Jack Kemp, republikan med erfarenhet från kongressen och regeringen.
I mars kom också en ny "Nationell säkerhetsstrategi". President Bush redogör för mål och medel i USA:s utrikespolitik. Om Ryssland heter det: "Vi måste uppmuntra Ryssland att respektera frihetens och demokratins värden hemma och inte försvåra frihetens och demokratins sak i dessa områden", det vill säga Mellanöstern, Syd- och Centralasien, Östasien.
USA beklagar att "aktuella trender pekar beklagligtvis mot en minskande hängivenhet för demokratiska rättigheter och institutioner".
President Bush säger att USA vill leda en växande gemenskap av demokratier. Samtidigt, skriver han är demokrati inget som kan införas (utifrån) - den måste väljas.
Om Rysslands demokrati har Putin sagt att den är något Ryssland själv valt. Underförstått - ingen annan ska lägga sig i.
För närvarande torde Kreml känna sig vara i överläge. Man känner sig ha grepp om folkets stora flertal. Hela detta årtionde har de ekonomiska villkoren förbättrats.
Dessutom tycks Kreml ha framgång i allmänna opinionen med sin mjukversion av gammeldags främlingsfientlig rysk nationalism.
När Bush kallar förändringarna i Georgien 2003, Ukraina 2004 och Kirgizistan 2005 för framgångar för demokratin ser ryssarna det som resultatet av en illasinnad strävan att för politiskt och ekonomisk vinning ytterligare inkräkta på vad Moskva betraktar som sitt revir.
Även om alla stormakter, alltså inklusive Ryssland, står på samma sida som USA i kampen mot terrorismen, och Ryssland varit behjälpligt i konkreta frågor, som Iran och dess kärnvapen, har under Putin-Bush ett svalg befästs mellan de två staterna.
Det handlar delvis om något så enkelt som attityder. Även om Ryssland vore en perfekt demokrati skulle det inte vilja "ledas" av USA. En Besserwisser blir inte populär, någonstans.
Men det är inte bara Bush som anser sig veta bättre än Putin, när han kallar Vitryssland ett tyranni och Kreml inte tycker att det finns något att invända mot den politiska ordningen i grannlandet. (SNB)