Ola Mårtensson: USA-hat och röra eller tydlighet?

Västervik2010-09-11 00:00
Ola Mårtensson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Jag har stört mig på det i så många valrörelser att jag på något sätt blivit van, tror jag. Utrikes- och biståndspolitik, internationell solidaritet, klimatfrågor - allt som inte rör den lilla plånboksfrågan för oss här hemma kommenteras knappt." Så sa Miljöpartiets Maria Wetterstrand när hon deltog i Vårgårda möte - Missionskyrkans partiledarintervjuer. Jag är helt beredd att hålla med henne. Den lilla plånboksfrågan är dock inte liten - i grunden handlar plånboksfrågan om vilket Sverige vi vill ha. Låt mig ta ett exempel: För de allra flesta av oss innebär de omkring 1 500 kronorna mer i plånboken varje månad, som jobbskatteavdraget givit, ganska mycket. I grunden handlar det om den borgerliga övertygelsen att ett större ekonomiskt utrymme för enskilda leder till ökad frihet och mer makt över sin lön och sitt liv - vi blir mer benägna att satsa, investera och ta ett större ansvar för sparande med mera. Effekterna av detta är väl kända.Men precis som Wetterstrand yttrade så borde valrörelsen kunna innehålla betydligt mer. Utrikes- och säkerhetspolitik har inte helt suddats ut från debatterna, men manifesteras näst intill enbart i en fråga och det är den gällande de svenska trupperna i Afghanistan. Men frågan rymmer inte bara trupperna i Afghanistan utan den övergripande synen på utrikespolitiken, den rymmer synen på försvarets roll och den rymmer synen på internationell solidaritet, för att nämna tre delar. Och det framgår med all önskvärd tydlighet att den rödgröna kartellens Afghanistanpolitik färgats av Vänsterpartiet när "datumgränsen" nu är satt.Den samlade svenska vänstern har inte bara krav på vårt lands utrikes placerade förband, utan också på USA:s. Deras ambition är att förmå USA att dra hem alla utrikes placerade militärbaser. Bäva månde Pentagon och Vita huset när Sveavägen 69 och kamraterna pekar ut kursen. Knappast! Återigen är det tydligt att det är Vänsterpartiets USA-hat som får fritt spelrum inom de rödgröna.Åter till Maria Wetterstrands kloka inlägg ovan. Men borde hon själv inte dra fram utrikespolitiken mer i valrörelsen - hon är ju trots allt en del av den. Och varför håller andra krafter igen på den. Vänsterpartiets EU-motstånd luftas inte särskilt ofta? Och inom borgerligheten är skillnaderna inte särskilt påfallande men folkpartiets euro- och Nato-entusiasm är inte särskilt poppis att diskutera inför öppen ridå i valtider. Kanske är det bara att krasst konstatera att valen inte vinns på utrikespolitik och tal om internationell solidaritet. Lite synd är det trots allt - för skillnaderna är ganska tydliga och den riktiga alliansen är betydligt mer enig i sin syn på omvärlden än den röda kopian.Även om oklarheterna är många verkar anti-USA-linjen vara etablerad i det rödgröna samarbetet och viljan att bryta
USA:s dominerande roll på världsscenen. Den viljan är varken trovärdig eller önskvärd. Och förresten, vem är det som för den rödgröna kartellens talan i utrikespolitiken? Vänsterpartiets Hans Linde? Socialdemokraternas Urban Ahlin eller någon annan? Oklarheten är lika iögonfallande som olikheterna i partiernas utrikes-
politiska agendor.