”Bördiga halvmånen” är en målande beskrivning av området som i dag rymmer Irak, Syrien, Libanon, Israel/Palestina och Jordanien. Mellan arabiska öknen i söder och bergen i nuvarande Turkiet och Iran i norr uppstod här för 10 000 år sedan en mänsklig civilisation före alla andra, när nomaderna blev jordbrukare.
Men fortsätter utvecklingen som nu försvinner jordbruket. Det torkar bort.
Och mot bakgrund av våldet kan man fråga om det ens finns någon civilisation.
Det är knappast någon som nu förknippar Irak med den rättsstat Hammurabi för 4 000 år sedan skapade med sina skrivna lagar. Inte heller Syrien med det Damaskus som efter profeten Muhammeds död blev centrum för ett världsvälde.
Lika svåröverskådligt som det politiska läget nu är – lika tydliga är de övergripande trenderna.
Den rika tillgången på olja och gas har i modern tid varit regionens lycka och olycka.
Den knala tillgången på vatten var en gång snarast en förutsättning för utveckling. Man tvingades hushålla. Ibland gick det inte, som vid krig.
Så är det nu. Vattenbrist är både orsak och verkan i det som nu sker. Se på Syrien: missväxt, flykt från land till stad och en dålig regim ingår i konfliktens bakgrund. .
Mellanöstern och Nordafrika är torrt. Historiskt har befolkningen inte varit större än att man klarat sig. Men nu 300 miljoner väntas år 2050 bli 600 miljoner.
Syrien hade 3,5 miljoner invånare 1950. Före kriget bodde där 22 miljoner. Irak har sedan 50-talet gått från 5 till 31 miljoner, trots krig, misär och utvandring.
Överlag är kring 40 procent av befolkningen i regionens länder under 14 år. Även om antalet barn en kvinna genomsnittligt föder har sjunkit fortsätter därför befolkningsökningen.
Med fler människor behövs säkrare tillgång till vatten. Grundförutsättningen är någorlunda ordning. Men det är inte lätt då heller, i utkanterna av Bördiga halvmånen, i Israel och småstaterna vid Persiska viken, där hälften av den totala inhemska energikonsumtionen går till att få fram dricksvatten.
Visst, bilden av förestående undergång, och påtvingad massutvandring, bör nyanseras.
Heliga landet utlovade en gång med mjölk och honung – vattnet togs väl förgivet. Israel lockar alltjämt. Efter judar på flykt kom på 90-talet en miljon invandrare från forna Sovjet. Antalet gästarbetare, ofta från fjärran land, har tidvis uppgått till över 200 000. Och i dagarna har 30 000 asylsökande från främst Sudan och Eritrea demonstrerat för att få stanna.
Här några citat från en artikel nyligen i Financial Times om hur Irak lockar utländska investerare:
”Möjligheterna att göra affärer är enorma… Framtiden är mycket ljus… Förr var det bara olja och gas. Nu är det byggnation, kommunikationer, finanser, juridik, sjukvård, utbildning… Irak är inte ett lugnt grannskap, men det går väldigt bra. Det finns många säkra områden där man kan göra affärer.”