Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur blir Sverige ett mer borgerligt land? Den frågan ställer sig nättidningen Svensk Tidskrifts nya chefredaktör Maria Eriksson i "Nu startar vi idédebatten" den 26 november. Där sammanfattar hon bakgrund och tecknar möjliga frågeställningar: det borgerliga uppdraget, de borgerliga berättelserna och de borgerliga idéerna. Och hon är inte ensam om att ta fasta på detta. Efter de senaste två valen, som bägge mer eller mindre helt kom att handla om jobben, står nu högerprofilerade tidningsredaktioner, tankesmedjor, och organisationer redo, ivriga att få sätta igång med vad de egentligen hela tiden velat ta upp och lyfta fram: borgerlig idédebatt.Så vad betyder då borgerlig idédebatt? Som Upsala Nya Tidnings ledarsida betonade den 25 november är borgerlighet ingen ideologi. Så vad är det då?Att svensk borgerlighet bara skulle vara ett uttryck för tre huvudsakliga högerideologierna liberalism, konservatism och kristdemokrati, som Upsala Nya Tidning tycks vilja förenkla det till, känns inte heller riktigt rättvist. Inte heller bör svensk borgerlig idédebatt reduceras till ris eller ros av allianssamarbetet.För att vända på det, låt oss börja med att konstatera vad det inte är.En av de vanligaste fördomarna hos svenska vänstersympatisörer om högerpolitik lyder att dess ideologier och förespråkare skulle sakna medkänsla, förkasta samhällsgemenskap och försumma vikten av gemensamma ansträngningar. Inget kunde vara mer fel.I ett Sverige där medkänsla heter skatte- och fördelningspolitik, där samhällsgemenskap är synonymt med statsförvaltning och där synen på gemensamma ansträngningar fortfarande historiskt anses förbehållna den parlamentariska arbetarrörelsen - där är vidgande högerperspektiv och svensk borgerlighet mer relevant än någonsin för breddande av den allmänna samhällsdebatten. Och svensk borgerlighet måste bli duktigare på att ta sig an den ibland otacksamma uppgiften, den att lyfta fram civilsamhällets många alternativa uttryckskanaler för allt detta. Det gäller såväl i den partipolitiska sfären som utanför. Där behövs både visioner och fasta övertygelser.Mot bakgrund av allt detta är det inte för inte som röster på senare tid har höjts med ifrågasättande av allianssamarbetets existensberättigande i kommande val. Den utvärderingsfrågan känns kanske fortfarande något obehaglig att ta i, så här relativt kort efter höstens historiska valseger, där just Alliansen spelade en viktig roll i att vi för första gången på decennier lyckades hålla socialdemokratin stången två mandatperioder i rad. Inte desto mindre kommer just frågan om Alliansens eventuella framtida roll att behöva tas upp. Luften i högersamarbetet behöver rensas efter en lång och intensiv tid tillsammans. En utvärderingsfas är nödvändig och naturlig, hur valstrategiskt klokt det borgerliga fyrspannet än var - eller just därför.Efter en period av visserligen mer eller mindre förtjänstfull rättning i ledet i hos en stundtals pressad svensk borgerlighet, finns det nu chans för ompositionering och fördjupning av politik, budskap och tilltal hos samtliga borgerliga partier. Det gäller dem alla fyra, men kanske framförallt de mindre tre. Nu är självrannsakningens tid.
