The Economist förordar John Kerry
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men USA förblir landet som inte räds superlativer.
?Viktigaste valet någonsin?. Den åsikten är vanlig inför valdagen 2 november, inte minst bland aktivister som vill mobilisera väljarna. Det blir ingen överraskning om valdeltagandet når den högsta nivån på årtionden.
Hur röstningen går till är ett hetare ämne än någonsin sedan kampen mot diskriminering av svarta väljare i Södern rasade på 1960-talet. Och blir skandalerna (gammal amerikansk tradition) alltför många ger det bränsle till debatten om bristerna i valsystemet, om hur de stora partierna nu i ohelig allians värjer sina revir mot väljarmakten.
Ett av många val handlar om det är George W Bush eller John Kerry som ska betros med ansvaret att leda världens viktigaste land.
Sett i backspegeln, kan förra valet år 2000, det som avgjordes i Högsta domstolen, kallas mera skickelsedigert än det aktuella. Oavsett om Bush eller Kerry vinner blir huvuduppgiften att hantera följderna av fattade och uteblivna beslut under den mandatperiod som nu löper ut. Handlingsalternativen är mer begränsade än år 2000, när börsen gick mot topp och amerikanerna oroade sig mindre för sin egen och nationens trygghet än de gör i dag.
Den brittiska tidskriften The Economist har sedan 1980 på ledarplats tagit ställning i USA:s presidentval. Påflugenheten ursäktas med att upplagan i USA är närmare en halv miljon, nästan hälften av vad man säljer globalt. Economist är en av flera publikationer som politiker och politiskt intresserade betraktar som riktkarl och gärna använder som slagträ.
Economists journalistik präglas av faktaglädje parad med en vilja att tala om hur det bör vara: det är frihet, demokrati och marknadsekonomi som gäller.
Utan entusiasm säger Economist sig nu föredra Kerry framför Bush. Den förre kallas inkonsekvent och hänsynslös opportunist. Den senare kallas inkompetent, ?vår tilltro till honom har krossats?. Bush skulle ha bra visioner men sakna förmågan att förverkliga dem.
År 2000 hade Economist sina dubier om Bush, men man ansåg sig veta tillräckligt mycket negativt om demokraternas kandidat, vicepresidenten Al Gore, för att säga nej till denne och ja till Bush. För den senare talade bland annat hans tro på en begränsad statsmakt och marknadsekonomi, medan Gore kunde tänkas hantera en utrikes kris bättre.
Economist ger Bush högt betyg för sitt agerande efter 11 september 2001. Kriget mot terrorn, först mot talibanerna i Afghanistan, var bättre genomtänkt än Bill Clintons svar 1998 på al-Qaida-terrorn i Östafrika. Det var enligt Economist också rätt att gå i krig för att störta Saddam Hussein, och det var rätt att i bristen på frihet i och mänskliga rättigheter, särskilt i arabländerna, se en orsak till terrorismen.
Men hanteringen av Irak efter Saddams fall har präglats av inkompetens och hybris, den sorts övermod som leder till katastrof.
Economist krävde förvarsminister Donald Rumsfelds avgång efter avslöjandena om förhållandena i Abu Ghraib-fängelset i våras. Tidskriften upplever fångarna på Guantánamo-basen som en utdragen plåga. Människor behandlas i strid med de ideal fångvaktaren hyllar: hyckleri.
Om Bush vinner valet önskar Economist honom lycka till, med nya medarbetare och nya tag för att nå de mål han ställt upp.
Men man betvivlar att han lyckas. USA behöver en president som kan erkänna och lära av misstag. Det gör inte Bush.
Därför rekommenderar Economist amerikanerna att välja Kerry. Med garderingar. (SNB)
Utrikeskrönikan