Terrorister i Nepal i överläge
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man kunde tycka att det inte kunde bli värre. Men det har det blivit, för Nepal som nation. Blockaden av huvudstaden Kathmandu, som den maoistiska gerillan kunnat verkställa enbart genom hot, visar att Nepal närmar sig kategorin "misslyckade stater". Skillnaden mot exempelvis Somalia är väl att i Nepal finns det en tydlig kraft som vill ta makten, och lär kunna göra det såvida inte det inte sker ett kraftfullt och effektivt ingripande i Nepal utifrån..
Maoisterna vill genom "folkkrig" upprätta "folkmakt". De är närmast besläktade med naxaliterna, en rörelse som uppstod i Indien på 1960-talet och fann sin näring i fattigdom och förtryck, och med Sendero Luminoso i Peru, med samma språkbruk. De har inga kända vänner i etablerade regimer, allra minst i Kina. Men de drabbade länderna anar ett internationellt nätverk som förenas av sin motvilja mot den rådande ordningen i allmänhet och USA i synnerhet.
Det som också förenar är terroristiska metoder. De som inte stöder rebellerna mördas.
Nepal är en produkt av ett eningsverk på 1700-talet, när indiska halvön var ett sammelsurium av hundratals stater. Ledare för staten Gorkha, hemvist för de berömda gurkha-soldaterna, insåg att något måste göras om inte också hans region skulle slukas av det expanderande brittiska väldet. Ett Nepal mycket större än i dag växte fram. Nepaleserna besegrades till sist av både kineser i norr och britter i söder, men Kathmandu förblev huvudstad i ett självständigt land.
Efter andra världskriget blev Indien fritt. Med sin styrka och demokrati var Indien både ett hot och ett hopp, sett ur nepalesernas synvinkel. I Nepal kolliderade gammalt och nytt, kungen som enligt fromma hinduer var en gudom, etablerade potentater och moderna politiska partier. I dag är Nepal officiellt en konstitutionell monarki och demokrati. Men fattigdomen, förtrycket under kastväsendet och korruption är som förut. Människorna har inte kunnat lita på att staten är till för allas bästa.
Därför har den terroriströrelse som inledde verksamheten 1996 varit så framgångsrik. En redan svag statsmakt har kollapsat under maoisternas terror. Regeringssidans motvåld tycks ha gjort ont värre. USA stöder regeringen militärt, men biståndet är av tveksam nytta när det inte är säkert vad man stöder.
I Indien växer oron. Så snart Indien ser ett hot brukar man ana pakistanska intressen bakom. Och Kina men för Peking är Nepals maoister nog bara pinsamma. Det är illa nog ändå för ett Indien som börjat hoppas på en strålande framtid utan gårdagens problem, fattigdom och väpnade konflikter.
Men nordöstra Indien har alltid varit oroligt, eftersom här bor folk som upplever sig koloniserade och förtryckta av centralmakten i New Delhi. Enligt Indien försöker nu naxaliterna, verksamma i tolv indiska delstater, skapa en sammanhängande "revolutionär zon" tillsammans med maoisterna i Nepal. Man rör sig fritt över de delstats- och nationsgränser som däremot hindrar myndigheterna. Den 1700 kilometer långa gränsen mellan Indien och Nepal är sedan tidigare i avsevärd utsträckning laglöst land, med smuggling av varor och människor.
I åratal har det sagts att fattigdom och diskriminering måste bort för att stoppa nyrekrytering till terroristerna. Men i Nepal har spiralen snurrat åt fel håll. Det går inte att göra gott när våldsanhängarna tillåts bevisa riktigheten i sin idol Maos tes: makten kommer ur gevärspipan. (SNB)
Utrikeskrönikan