Tala franska i kön till EU-krogen

Västervik2006-10-02 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tips till de turkar som vill underlätta sitt lands inträde i ett motvilligt EU: tala franska!
Sätt upp skylten "on parle francais", man talar franska. Titta så bra det gått för Rumänien och Bulgarien!
Redan 1993 fick dessa länder fullt medlemskap i OIF, internationella organisationen av frankofona, fransktalande, länder, en hjärtesak för Frankrike.
Att smöra det påtagligt utvidgningsskeptiska Frankrike genom att hylla fransk kultur och verka för det franska språkets användning i internationella sammanhang, det har visat sig lönsamt för Rumänien. Dess granne Bulgarien har klokt nog valt att hänga på den större grannen i norr, vars huvudstad Bukarest mellan de två världskrigen kallades "Balkans Paris" och där i dag 43 procent av ungdomarna på gymnasienivå studerar franska.
Det kan jämföras med bara fyra procent i Polen, vilket liksom Rumänien är ett land i östcentrala Europa som sedan länge ansetts ha särskilt starka kulturella och politiska band med Frankrike.

Den 1 januari 2007 lär Rumänien och Bulgarien bli med i EU. EU-kommissionen sa ja häromdagen, med reservationer, framför allt på grund av förekomsten av organiserad brottslighet och korruption.
Frankrike stödde vid EU-toppen i Helsingfors 1999 Rumäniens kandidatur. Frankrike har stått på Rumäniens sida under förhandlingarna om medlemskap.
Vid varje tidigare utvidgning av EU har Frankrike i stället rest hinder, politiskt och ekonomiskt. Det fick Storbritannien känna av på 60-70-talet, Spanien/Portugal på 70-80-talet och på 90-talet den klunga som kom med 2004.
Rumänien-Bulgarien skulle också kunna bli ett problem för Frankrike, främst för jordbruket och genom arbetskraftsinvandring.

Rumäniens president Traian Basescu gjorde 2004 bort sig i franska ögon genom att, mot bakgrund av Irak-kriget, tala om en axel Washington-London-Bukarest. Men den 28-29 september har Bukarest stått värd för elfte toppmötet med OIF, som har 63 länder med fullt och associerat medlemskap och vars ordförande Senegals förre president Abdou Diouf, beskriver frankofonin som ett försvar av kulturernas mångfald mot "hegemonin, att ha en ensidig syn på världen".
Från Paris till Peking är hegemoni ett kodord för att vara emot USA:s dominans. När fransktalande använder det är det också riktat mot den starka ställning engelskspråkig kultur har. Eftersom den trängt undan franska språket.

Språknationalism och språkimperialism är levande fenomen. I Europa tycks tyskar och ryssar ha funnit sig i att deras språk i dag bara är regionalt gångbara. Frankrike har accepterat att engelskan är nödvändig i ekonomin. Men i kultur och politik kämpar de med näbbar och klor för sitt språks historia ställning, "på fem kontinenter".
OIF började med länder där franska är modersmål eller haft olika slags historisk anknytning, vanligast som koloni. Från Europa finns här numera även en rad observatörer och associerade medlemmar, från Litauen till Grekland. Men Moldavien, sedan 1996, och Kroatien, sedan 2004, är medlemmar fullt ut.
Kanske hjälper det i kön till EU-krogen. (SNB)
Utrikeskrönika
 
Läs mer om