Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som oppositionsparti och då inte minst under Gösta Bohmans och Carl Bildts ledning var Moderaterna ett visionärt parti. Frihetslängtan präglade politiken.I dag ser läget annorlunda ut. Allt som oftast handlar den moderata rikspolitiken om anpassning efter valstrategiska undersökningar. Jag har aldrig hävdat att man ska blunda för sådant, däremot saknas det i dag ett visionärt drag i Moderaterna. Den pragmatism som nu präglar Moderaterna är självklart inte enbart av ondo. Somliga menar att "gamla Moderaterna" bara var dåligt och andra att "nya Moderaterna" är en gudagåva. Riktigt så är det inte. Förändringen av partiet behövdes, men samtidigt har en del väsentligheter tappats bort.I början av veckan damp MUF-ordföranden Niklas Wykmans sprillans nya bok Längtar efter Sverige, ner på mitt bord. En i raden av småtrista testuggare som skrivit ner inövade oneliners? Icke - Wykman släpper blicken för de politiska detaljerna för att mejsla ut sin vision. Det går självklart inte att kringgå viktiga frågor i dagspolitiken när visioner är uppe för behandling, och sådana kommenterar han också.I boken lägger han sitt strå till stacken för en ny vision för Sverige. Hans mål är ett Sverige som världens friaste och mest moderna land och ett sammanhållet land. Wykman är ingen medhårsstrykare av Alliansregeringen i de avseenden han tycker att den förtjänar kritik. Avsaknaden av en vision om framtiden är något han tar upp: "Numer är socialdemokraterna duktiga på att berätta vart Sverige är på väg med Alliansregeringen i spetsen och Alliansen självt är duktig på att berätta vart vi skulle vara på väg om Sahlin och Ohly skulle få bestämma. Men vart är Sverige på väg om de själva får berätta?" Detta skriver han i sitt inledande kapitel och det är med den tanken i bakhuvudet man ska läsa hans skrift.Vägen till visionen om ett fritt, modernt och sammanhållet land går bland annat via en friare arbetsmarknad, ett större mått av frihandel, ett tydligt avstamp i marknadsekonomin, en stark tro på individen och fram för allt en tro på moderniteten. Strävan efter att vara världens modernaste land leder utvecklingen ditåt. Det är knappast genom att nöjt slå sig till ro som ett samhälle gör några framsteg. "Ju mer nöjda vi är i dag, desto mer missnöjda riskerar vi att vara imorgon. För den sakens skull behövs knappast något missnöjesmanifest utan en berättelse om framtiden", skriver Wykman.Visst går det att ha åsikter om enskildheter i Wykmans bok. Men skriften är ett guldkorn i en svensk politisk debatt som annars verkar ha visionsallergi och där politiken endast struktureras upp i fyraårsplaner.I senaste numret av Unionens medlemstidning Kollega påminns Wykman om sitt tidigare löfte om att inte göra politisk karriär: "Mitt löfte om att inte göra politisk karriär kvarstår...", "Om du intervjuar mig om tio år kommer du kanske märka att jag både hunnit lämna och komma tillbaka till politiken." Löften är vanskliga. Politisk karriär eller ej, det återstår att se. Däremot är Wykman en viktig kraft i den borgerliga idédebatten och det är något han borde fortsätta med att vara.
