I år är Västerviks turistbyrå inrymt i en mer centralt belägen byggnad än tidigare - nämligen stadens omtyckta gamla rådhus. Äntligen liv och rörelse i det gula huset på torget - det finns skäl att glädjas åt att huset nyttjas till något mer publikt än tidigare. Huset i sig är en attraktion.
För att tydliggöra att turistbyrån numera huserar i rådhuset har turistbyrån önskat att sätta upp två vepor på fasaden med texten Turistbyrå.
För den som följt tidigare diskussioner kring det dokument i vilka stadsarkitekt Ulla-Britta Stävmark Andersson och kommunpolitikerna lade sina näsor i blöt om hur stadens privatägda uteserveringar skulle utformas, var det lätt att på förhand kunna ana hur stadsarkitektens yttrande över turistbyråns önskemål skulle komma att formuleras.
Och mycket riktigt. I torsdagens VT gick det att läsa att hon inte anser att veporna tar hänsyn till "byggnadens arkitektoniska eller historiska värden" och vidare "utseendemässigt skämmer veporna den nyrenoverade byggnaden eftersom de är alltför dominerande".
Att byggnaden har ett historiskt och arkitektoniskt värde är helt givet - inget snack om den saken.
Men veporna är inga neonskyltar och ska heller inte vara permanenta.
Ska det vara på det viset går det ju givetvis att ifrågasätta hur väl den i mitt personliga tycke anskrämliga, stora, aluminiumfärgade handikapprampen på rådhusets framsida passar in. Skämmer inte den utseendet? Och tar den verkligen hänsyn till byggnadens arkitektoniska och historiska värden?
Kanske inte helt, va?
Men vi måste följa med vår tid. För när vi följer med vår tid kan rörelsehindrade lättare ta sig in i denna historiska byggnad och då kan även turister lättare kunna lokalisera stadens turistbyrå.
I frågan om de detaljreglerande reglerna om restaurangernas utemöbler hade politikerna i nämnder och styrelser föga råg i ryggen. Även om dokumentet arbetades om, var det inte mycket som skiljde den slutgiltiga versionen från stadsarkitektens ursprungliga. Mest förvånad blev åtminstone jag över att liberaler och moderater som annars står upp för friheten och det privata näringslivet inte gjorde det i detta fall.
Tack och lov bet de ifrån i frågan om veporna. Stadsarkitektens yttrande ratades och nu ska veporna upp. Veporna i sig är måhända inte någon särskilt avgörande fråga. Men det riktar fokus på frågeställningar och överväganden som trots allt är ganska viktiga och som rör stadens och hela kommunens utvecklingspotential.
Om vi inte är aktsamma om vår miljö och om kulturhistoriska värden riskerar vi att förlora viktiga kopplingar till vår historia. Å andra sidan - vågar vi inte förändra någonting av hänsyn till det förflutna, riskerar attraktionskraften att hämmas och därmed den positiva utvecklingen i kommunen. Det kan i somliga fall röra sig om svåra avväganden. Men då det handlar om restaurangers utemöbler, eller temporära vepor bör avvägningen inte vara särskilt svår.