Det har gått drygt fyra år sedan jag anställdes på VT. En tydlig högertidning med vass profil, fick jag berättat för mig innan jag ens kom på tanken att söka tjänsten. Men så sökte jag tjänsten som politisk redaktör och fick den. Att efterträda Hans Holm som den som håller i pennan på VT:s ledarsida var en utmaning för en då inte ens 30 år fyllda exilskåning.
Från Hans Holms företrädare, Bertil Andersson, kom konstaterandet att jag hade chansen att slå hans rekord i att skriva ledare på VT, han började när han var strax över trettio och gick i pension vid 65. Arbetslivet förändras och i min generation är det betydligt mer vanligt än i Bertils att man byter yrkesbana ett antal gånger i livet. För mig är det dags nu. Tack och lov, kanske någon i läsekretsen tänker som inte alltid hållit med mig och mina texter...
Att skriva ledare i en dagstidning är att vara en länk i en kedja. Förut skrevs det osignerade texter, med mindre personligt tilltal, i dag är texternas karaktär till viss del en annan. Så ser det ut i VT, så ser det ut i Aftonbladet och i Dagens Nyheter och i de flesta andra dagstidningar i vårt land. Det är ett ansvar att förvalta - både gentemot ägare, läsare och historien - att vara en stringent ideologisk vakthund och samtidigt våga förnya tilltal och urval.
Det har varit ett fantastiskt privilegium som jag alltid känt en stark ödmjukhet inför, att ha möjligheten att varje morgon bli publicerad, att mina värderingar och ståndpunkter fått ligga på din frukostbricka eller vara med vid kvällskaffet varje dag.
"Ola Mårtensson, blå så han är svart. Ingen VT för mej tack!". Så stod det på en talong som jag fick mig tillsänd för några år sedan. Det jag skrivit har kanske inte alltid behagat alla i läsekretsen, men sådan är opinionsjournalistiken, sådant är uppdraget. Det är inte meningen att vara alla till lags, vare sig läsare eller makthavare.
Ledarsidan är moderat, det innebär inte att den går i Moderata samlingspartiets ledband - tidningen står fri ifrån partiet, men är bunden till den ideologiska riktning som inryms i begreppet moderat - liberalkonservatismen.
I takt med tiden förändras innehållet i vad vi är vana vid att förknippa med det moderata och moderat politik. Somligt i den förändringsprocess som Moderaterna arbetat i sedan valet 2002 har varit helt avgörande och absolut nödvändigt för både Moderaterna och Alliansen. Men i ärlighetens namn trodde jag inte att förändringen av Moderaterna skulle bli så djupgående som den blivit. Emellanåt undrar jag om de moderata kärnväljarna verkligen insett det.
Dessvärre upplever jag att det blöta fingret mot skyn blivit en viktigare kompass än den ideologiska och att strävan efter makten för maktens skull, blivit en samhällsbärande övertygelse - såväl i vår kommun som på riksplanet.
Min dragning till en socialt engagerad konservatism, har synts på ledarplats. Denna ideologiska tradition går givetvis att spåra i Moderaterna, men allt eftersom och i takt med den moderata förnyelseprocessens framfart har jag insett att den än mer motsvaras av vad jag ser i Kristdemokraterna. Det gäller såväl i praktisk politik som i ideologi och framtoning. Och dessutom ser tillväxten god ut då KDU, som jag ser det, utgör det mest spänstiga ungdomsförbundet av de borgerliga.
Detta är min sista ledartext i VT. Senare i höst kommer jag att byta redaktionsrummet på VT mot Kristdemokraternas riksdagskansli. Under tiden fram till att en ersättare är på plats på VT kommer jag att fortsätta som insändar- och debattredaktör och redigera opinionssidorna. Ledartexterna kommer under övergångsperioden vara skrivna av Svenska Nyhetsbyråns (SNB) skribenter.
Avslutningsvis vill jag tacka för alla samtal och diskussioner som uppstått kring insändare, debattartiklar och ledartexter som jag publicerat under de dryga fyra år jag har varit på VT. Det har varit tuffa diskussioner emellanåt, men framförallt har det varit en fantastiskt givande period i mitt liv.
Tack för mig!