Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Genusdiskussioner kan säkert ge upphov till tankeställare ibland. Men vid detta tillfälle är det både opåkallat och ogrundat att dra igång ett sådant resonemang, anser jag. Bilden Mariann Gustafsson beskriver (se bilden ovan), tolkar jag själv som en kärleksfull bild på två glada människor, en längre man, en kortare kvinna. Inte ens vänsterfeminister kan med sina genusteorier ändra två personers kroppsliga fysionomi.Det är en mycket anmärkningsvärd anklagelse Gustafsson riktar mot mig. Att kränka människor är inget jag sysselsätter mig med. Jag driver opinion på ledarsidan och tydligen har Gustafsson missat poängen i min text om tidningens objektivitet och ledarsidans roll. Inga ledarsidor i världen har som uppgift att vara objektiva - då skulle själva syftet med dem vara borta. Sådant borde väl ändå aktiva politiker känna till, kan man tycka.Särskilt underligt blir Gustafssons inlägg i ljuset av att hon själv för bara några veckor sedan skrev en debattartikel tillsammans med en partikamrat i vilken de kallade mig högerextremist. Högerextremist är inget som vanligen används som benämning på en person med en moderat politisk uppfattning. Mina formuleringar om Vänsterpartiet i min ledare i torsdags helt grundade på fakta: "Exkommunisternas gruppledare i fullmäktige" och "det forna kommunistpartiets lokala representant" var de två formuleringar som användes. I dessa pekas Mariann Gustafsson på intet vis ut som kommunist. Det enda som konstateras är att Vänsterpartiet tidigare var kommunistiskt.Hur mycket socialist Mariann Gustafsson än var när hon gick med i VPK (Vänsterpartiet kommunisterna) och hur mycket socialist hon än är i dag, förblir hon ändå en av det forna kommunistpartiets lokala represetanter. Historien går inte att skriva om.
