Surhaj, fårhuvud och baggtestiklar
Island har många kulinariska specialitéer på matbordet under midvinterfesten.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kan det vara något gott frågar du dig ? Nej, inte så där speciellt men det går an svarar jag. Jag tillhör dem som inte heller gillar surströmming hur svenskt det än må vara. Jag har inte förstått vitsen med att konsumera rutten mat när det finns så mycket gott färskt, exempelvis småländsk ostkaka med jordgubbar och vispgrädde.
Men för islänningen i gemen är thorramaten synnerligen viktig. Maten ses som ett förträffligt sätt att klara sig genom vinterns vedermödor. Företag, föreningar och privatpersoner runtom i landet ordnar egna fester och restauranger annonserar om thorramat. Det finns nu till och med thorramatförpackningar att köpa i butikerna .
Islänningar brukar klaga att det är svårt att få sina isländska delikatesser genom utländsk tull. Tullinspektörerna är tveksamma till att låta det passera. Numera krävs intyg och försäkringar att det rör sig om människoföda och ingenting annat.
Vid tiden för thorri anses vintern ha kommit halvvägs. I Orkneyingasagan är thorri också liktydigt med snöns son. Begreppet myntades redan på 1200-talet. Men det var först på 1800-talet som islänningarna på riktigt började festa mitt i vintern. Först var det lärda herrar och ämbetsmän som samlades för att äta gott i vänners lag, höja en skål till thorris ära och sjunga gamla visor. Inte heller de gamla gudarna glömdes bort. I slutet av 1950-talet började klassiska restaurangen Naustid i Reykjavik ha thorramat på menyn. Sedan har det bara fortsatt. Och menyn bara vuxit.
Den mat som serveras är självklart en påminnelse om den tid islänningar saknade kylskåp. En specialitet som de gärna pekar på är svid; fårhuvud där håren bränns bort, huvudet klyvs och en färs tillreds på hjärnan. Låter det inte frestande?
Jag tror för att vara uppriktig att ett absolut krav för att maximalt njuta av måltiden är riklig förekomst av isländskt brännvin smaksatt med förslagsvis kummin.
Med hjälp av brännvinet går det i bästa fall skölja ner surhajen, hákarl, och sjunga sångklassikern Nú er frost á frónni (frón betyder jord men är också ett gammalt ord för Island).
Närmast i tur står sprengidagur tisdag 8 februari, den dag på året då du skall äta så mycket du kan av saltat lammkött och ärter i alla former. Helst så mycket att du klarar dig under hela fastan.
Borde det inte snart vara läge för Leif Rosenbad, Islands nyutnämnde honorärkonsul i Kalmar län med säte i Västervik och Gränsö att ordna ett riktigt isländskt thorrablot med surhaj, fårhuvud och baggtestiklar?
Kolumnen