Stryp en kvinna och tjäna 41 900 kronor

Rätten till nödvärn måste stärkas för att göra det möjligt att försvara sig i de fall där ett försvar behövs. Det kan aldrig finnas tillräckligt med poliser för att övervaka varje liten gata och gränd. Där behövs människor med civilkurage som agerar. Det skriver Rola Brentlin i dagens kolumn.

Rola Brentlin menar att staten måste uppmuntra medborgare att ingripa när man ser att brott begås.Foto: Scanpix

Rola Brentlin menar att staten måste uppmuntra medborgare att ingripa när man ser att brott begås.Foto: Scanpix

Foto: Anders Wiklund/FLT-PICA

Västervik2009-11-06 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Föreställ er en äldre kvinna som kör sin bil på en liten väg. Föreställ er en berusad man som stannar bilen, öppnar bildörren och tar strypgrepp om den äldre kvinnan. Redan där en händelse man blir upprörd över. Föreställ er sedan att en person kommer till räddning och får bort mannen genom två slag i huvudet på förövaren. Kanske räddade han kvinnans liv, kanske inte. Vilka rubriker som skulle att uppstått om en räddare i nöden i dykt upp är inte värt att spekulera i. Låt oss i stället titta på de riktiga rubrikerna efter denna händelse: "1 års fängelse". En första reaktion är nog att straffet känns litet. Men hur ska man egentligen reagera när man inser att straffet inte gäller förövaren utan den person som räddade kvinnan? Galet, sjukt, bisarrt och vidrigt kan vara några av reaktionerna, men tyvärr en verklig händelse i Sverige. Händelsen inträffade för tre år sedan i Dalarna. Räddaren i dramat heter Per-Anders Pettersson och ska börja avtjäna sitt ettåriga fängelsestraff i nästa vecka då hans fall inte tagits upp av högsta domstolen. Han ska även betala 50 000 kronor till förövaren som i sin tur endast dömdes till villkorligt och ett skadestånd på 8 100 kronor. Förövaren går alltså fri, 41 900 kronor rikare och Per-Anders frihetsberövas i ett år. Efter år av politik som kört ner rättsväsendet i botten blir nu Per-Anders det ultimata slutresultatet. Ett rättssystem med en empati för förövarna som sträcker sig långt längre än den som visas för offren. Låga och för få straff samt en tillämpning av lagstiftning som inte kan ses som annat än en uppmaning att inte reagera och hjälpa sina medmänniskor, utan stillsamt promenera förbi när människor far illa. Det är inte bara tilltron för ens medmänniskor som kommer att dö ut i ett system likt detta utan även tilltron för statens våldsmonopol. Hur kan man ha förtroende för en stat som inte kommer till undsättning i tid och som sedan straffar en för att ha försvarat sig eller sina medmänniskor?Det finns uppenbart ett grovt fel i både systemet och de bakomliggande idéerna som måste förändras innan vi når ett samhälle där vi inte längre reagerar på orättvisor. Det är legitimt att begära att domstolarna ser över sin tillämpning av lagen men det krävs framförallt en bredare politisk diskussion kring våra rättigheter att försvara oss och andra mot brottslingar.Rätten till nödvärn måste stärkas för att göra det möjligt att försvara sig i de fall där ett försvar behövs. Det kan aldrig finnas tillräckligt med poliser för att övervaka varje liten gata och gränd. Där behövs människor med civilkurage som agerar - precis som Per-Anders gjorde. Många politiker talar sig varma för civilkurage och det finns till och med de som vill att det ska vara olagligt att inte ingripa för att förhindra våld mot andra. De stora politiska talen kommer knappast vara en tröst för Per-Anders Pettersson i hans fängelsecell. Se till att först rätta till systemet så att vardagshjältar inte kastas i fängelse och fundera sedan kring hur fler ska uppmuntras att agera.
Läs mer om