"Statyflytten" i historien
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
1. Estland blev en självständig nation, lösgjorde sig från Tsarryssland. Denna frihetstid varade under tiden 1918-1940. I praktiken blev de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen diktaturstater med starka ideologiska band med Tyskland och den framväxande nazismen.
2. Enligt historiska källor stod judeutrotning högt på agendan. Jag refererar till den i Sverige boende estniska författarinnan, Marja Tallgre, som skrivit en bok där hon ställer frågan hur hennes far, Uno Tallgre, kunde lockas att delta i en så smutsig hantering som judeutrotningen.
3. Operation Barbarossa, Nazitysklands angrepp på Sovjetunionen, resulterade i den största förödelse som någonsin skådats. Antalet döda soldater och civila uppgår till cirka 30 miljoner och antalet krigsinvalider uppgår till 100 miljoner. Att nödtorftigt reparera dessa skador har lamslagit utveckling och framtidstro.
4. Om "statyflytten" har jag ställt frågor till den Västerviksbo som rest och vistats mer i Sovjetunionen än någon annan i vår kommun, nämligen direktör Bruno Bengtsson, mera känd som "Päls Bruno". Hans svar: "Estniska regeringen borde, med hänsyn till historiska fakta, ha inlett en dialog med Ryssland i god tid före den 8 maj och därvid presenterat ett skissförslag avseende flyttningen av statyn till en krigskyrkogård. Det är ingen enskild estnisk angelägenhet hur man hanterar denna sak. Jag är övertygad om att Ryssland godkänt flyttningen av statyn. Slutligen, med lite mer av diplomatisk espri från Estlands sida, kunde denna sak resulterat i ett ännu bättre förhållande mellan Estland och Ryssland. Beklagligtvis blev det nu tvärtom".
5. Jag har varit medlem i förbundet Sverige-Sovjetunionen, rekommenderad till detta av friherre Bror von Vegesack. "Ni som är unga ska gå in i Sverige-Sovjetunionen, studera fienden medan det är fred. Dessutom, lär er ryska så att ni kan förhöra ryska krigsfångar om allvaret en dag - eller natt - bultar på porten".
6. Jag är sedan början av 60-talet medlem i samfundet Sverige-Finland. Vid umgänge med mina finska vänner, flera av dem är pensionerade officerare med bittra minnen från krigen, iakttar man en oskriven lag, man diskuterar icke a)finska inbördeskriget 1918, b) fortsättningskriget 1941-1944, c) den ingermanländska frågan. Det handlar om cirka 75 000 ingermanländska soldater som lockades över Finska viken till Finland och dess armé. Efter krigsslutet 1944 utlämnades dessa soldater till segermakten Sovjetunionen. Anledningen att man lägger locket på beror på att kriget är ett helvete för både soldater och civila människor. Man orkar icke tala.
7. I syfte att förbättra förbindelserna mellan Västeuropa och Baltikum/Ryssland har jag från 1984 arbetat med projekt Baltic Link, en Europaväg mellan London och Moskva via Sverige (Göteborg-Jönköping-Västervik). Trots att flera välkända och aktade personer, bland andra Arne Andersson (s) och direktör Gunnar Larsson (s) pläderat för saken är projektet numera söndersmulat och jag hoppas att Oskarshamn, som nu fått Baltic Link på sitt bord (nu heter projektet Östersjötangenten) utvecklar tanken om internationell vänskap och utveckling.
DEBATT
Ingemar Malmström, Västervik, är fri debattör.