Moder Allians - Maud Olofsson - sammanfattade i torsdags från talarstolen i stämmolokalen i Åre sin tid som partiledare och tackade för sig. Avsked och skiften slår an något hos en nostalgiker som jag är. Maud Olofsson har haft sina sidor som centerledare men något jag alltid kommer att minnas henne för är den positiva grundtonen som hon visat allt som oftast. Ibland har jag ryckts med när hon talat om entreprenörskapets kraft, utgått från det jordnära perspektivet och värnat tydliga borgerliga värderingar. Andra gånger har tvivlat på hennes lämplighet som partiledare - som när hon debatterade invandring och integration med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i tv inför valet förra året och helt klart inte behärskade situationen.
Men så är det väl med de flesta ledare, somligt gillas, annat inte. Också hos andra har jag märkt att hon haft samma påverkan - både i yrkeslivet och privat finns sådana som bytt tv-kanal när hon tittat fram och sådana som entusiasmerats av henne.
Maud Olofsson bröt en långvarig negativ trend. Sedan centerledaren Thorbjörn Fälldins bästa val 1973 med 25,1 procent av rösterna hade det bara gått nedåt. 5,1 procent var vad Centerpartiet fick i valet 1998 - Lennart Daléus första och enda riksdagsval som partiledare. Olofsson lyckades att förbättra valresultatet 2002 och ännu bättre gick det i valet 2006 då Centerpartiet blev tredje största parti i riksdagen.
Politiskt har Maud Olofssons ledarskap inneburit att Centerpartiet blivit ett stabilt borgerligt parti, inte minst genom bildandet av Allians för Sverige hemma hos henne i Högfors. Olofsson satsade också mycket förtroendekapital på energiöverenskommelsen - beslutet som äntligen undanröjde splittringsfrågan nummer ett mellan de borgerliga partierna.
Nu är Maud Olofssons tid i den absoluta toppolitiken över. Annie Lööf från vårt grannlän har tagit över rodret. Det gjorde hon på stämman i Åre i går och i dag kommer hon att lägga ut sin politiska kurs i ett linjetal. Nog är det lika trivsamt som typiskt för folkrörelsepartiet Centerpartiet att återse Anders W Jonsson och Anna-Karin Hatt som förste och andre vice ordförande. De som utmanade Annie Lööf i kampen om partiledarskapet. Motkandidaterna blev medkandidater - nu sluter rörelsen samman bakom idéerna och den nyvalda ledaren.
Maud Olofsson har beskrivits av många som Alliansens moder. Må Annie Lööf bli Alliansens startnyckel för en idépolitisk omstart på vägen mot 2014. Hennes glödande engagemang för frihetliga värderingar smittar av sig, inte bara på andra centerpartister utan också på såväl liberaler som konservativa i andra partier. Även om hennes visioner eller ståndpunkter i diverse sakfrågor inte alltid delas av alla borgerliga är en förhoppning att hon ska inspirera till en djupare idédebatt.
En annan förhoppning och hyfsat klurig utmaning för Annie Lööf blir att klara balansen mellan att vässa centerprofilen och att vara en varm alliansvän. För mycket centerego och det blir illojalt i alliansvärmen, för lite centerego och det blir muller i rörelsen och ännu lägre opinionssiffror. Denna balansgång kommer att avgöra hur lyckosam Annie Lööf kommer att betraktas som centerledare när svenska folket går till val nästa gång.