Stalin ? den röde tsaren och hans hov
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har under årens lopp läst ganska många biografier och memoarer om svenska och internationella politiker och diplomater. Men denna bok på nära 700 sidor och utgiven av Prismaförlaget är tämligen unik i sin genre. Naket och totalt utlämnande skildras Stalin, denne både älskade och hatade ryske diktator, som mest gjorde sig känd för miljontals avrättningar av egna medborgare, de så kallade folkfienderna. Förkortningen AMN, som ofta användes, står för avrättning medelst nackskott. Så försvann opponenter och påstådda motståndare ? genom avrättning med nackskott. Stalin styrde med järnhand även sina närmaste och alla var vettskrämda och opportunistiska.
Det verkligt spännande med Montefiores bok är att han efter flera års forskning i Moskvaarkiven fått tillfälle studera och beskriva vardagslivet innanför Kremls murar. Stalin hade ett helt hov av ja-sägare, älskarinnor, släktingar och livvakter. Plötsligt föll någon i onåd och avrättades med nackskott.
Stalins brutala arbetsmetoder och omfattningen på avrättningarna kände jag givetvis till. Ett skräckvälde i ordets rätta mening. Men den utstuderade grymheten och råheten överträffar allt jag tidigare läst. Stalin hade säkert sin like i Iraks förre president Sadam Hussein, som enligt bokens författare gjorde resor till Stalins hemregion Georgien. Stalin uppfattade tydligen av Sadam som ett föredöme.
För mig är det en total gåta hur personer fortfarande kan kalla sig stalinister och att det finns personer som förefaller beundra hans politiska arbete. Eventuella troende stalinister rekommenderas läsa Montefiores bok.
Det verkligt avslöjande med boken är också skildringen av Stalins privatliv. Han beskrivs som en sadist, en cyniker och en paranoiker. Mitt under en middagsbjudning i Kreml går Stalins hustru upp på sitt rum och skjuter sig. Stalin blir alldeles ifrån sig.
Dagen efter självmordet ligger Stalin i sin säng helt apatisk. Han har hela natten i sin förtvivlan spottat väggen full med saliv. Stalin beskrivs som en mycket omtänksam far till dottern Svetlana. Sonen hade han inga varma känslor för. Verkligt nära vänner kunde han för ett ögonblick och utan direkt anledning fatta agg till. Och ordern gick direkt ?avrätta personen i fråga?.
Hela garnityret av kända ryska politiker radas upp i boken ? Malenkov, Molotov, Bulganin, Mikojan, Berija med flera. Men också Chrustjov, som ju i sin makts dagar besökte Sverige officiellt och som fick ro Harpsundsekan med Tage Erlander. Kanske trodde några på den tiden att detta var en liten mysig farbror med sin hustru Nina som kom till vårt land. I verkligen var han som tidigare stenhård partiboss i Ukraina en mycket nära medarbetare till Stalin. En politiker, som skoningslöst tog sig fram till landets viktigaste ämbete.
I Montefiores bok återges citat av Chrustjov från möten som ger bilden av en mycket cynisk politiker, som i likhet med Stalin gärna upprättade långa listor på personer som skulle avrättas medelst nackskott. Långt ifrån idyllen Harpsund!
Som gammal Finlandsvän gläder det mig läsa om det tappra finska motståndet mot den ryska invasionen. Ett finskt knep att bekämpa den mångdubbelt större ryska armén var att använda molotovcocktails. Över 75.000 flaskor fulla med bensin exploderade, när ryssen kom dem nära. Stalin var ursinnig över det fräna finska motståndet.
Tyskland har genom Nürnbergrättegången gjort upp med sitt förflutna. Det har inte Ryssland gjort påpekar Simon Sebag Montefiore.
Läs hans bok !
Kolumnen