Ska Englands berggrund spräckas för att trygga energin och välfärden? Detta är en stor fråga på andra sidan Nordsjön.
”England’s green and pleasant land”. Orden återfinns i en dikt som för drygt 200 år sedan författades av William Blake, med sin poesi och bildkonst en av den engelska romantikens stora gestalter.
Blakes ord citeras ofta. De sammanfattar engelsmännens syn på sitt land - hur det borde vara.
För det är ju inte alltid England varit, eller är, särskilt grönt och behagligt.
Blake var kritisk, mot sin tids ”satanic mills”, sataniska kvarnar, den industriella revolutionens fabriker och kolgruvor som i namn av ekonomisk utveckling exploaterade människor och miljö.
För- och nackdelar vägs nu mot varandra i den engelska debatten om ”fracking”, en teknik som blivit en succé i USA och ritat om den energipolitiska världskartan.
Genom att spruta in vatten blandat med sand och kemikalier skapas sprickor i berggrunden genom vilka man får tillgång till olja och naturgas.
Ett krux är inverkan på miljön. Förespråkarna menar att den är hanterbar. Olyckskorparna kraxar om jordbävningar och förstört vatten.
Ett annat krux är politiken. Fracking, ett ord besläktat med fraktur, skapar sprickor, ungefär som britterna upplevt med kol och kärnkraft.
Områden lämpliga att exploatera ligger i nordöst, upp mot skotska gränsen, och i nordväst, Liverpool – norra Wales, ut mot Irländska sjön. Här har arbetarepartiet Labour starka fästen. Men lika lovande är natursköna trakter i söder, där konservativa partiet är starkt.
Premiärminister David Cameron, konservativ, har länge drivit miljöfrågan, som ett tecken på partiets förnyelse.
Cameron är positiv till fracking. Den skulle trygga tillgången till inhemsk energi när Nordsjöns olja och gas sinar. Villkoret, säger han, är att miljön inte skadas.
Alla hans partikamrater är inte lika diplomatiska. David Howell, en gång energiminister hos Margaret Thatcher (och ratad av henne) rörde nyligen upp en storm med att säga att visst finns det för fracking lämpliga områden. Exempelvis i nordöst. För där är det folktomt och ”desolate”, tröstlöst ödsligt, tyckte han.
Människorna i nordöst håller inte med, och konservativa tidskriften The Spectator gick i taket. Visst, Howell, lord i överhuset och svärfar till finansminister George Osborne, har bett om ursäkt, men The Spectator manar regeringen att omgående ge grönt ljus för fracking i södra England. Annars blir intrycket att de konservativa skulle tycka att det är OK att förolämpa och exploatera delar av landet där man inte har väljare nog för att få mandat i parlamentet i London.
Tack vare övergången från kol till renare fossila bränslen har britterna sluppit händelser liknande den stora smogen i London 1952. Sikten var då noll och 4 000 människor dog.
Nu är förnybar energi målet. Dess andel av den brittiska energimixen är dock bara ett par procent. Därför aviserade häromdagen regeringen förberedelser för fracking i både norr och söder.
Men det lär bli protester - från de egna väljarna, bosatta där England är som mest ”green and pleasant”.