Somalia korsväg för tidens konflikter
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Somalia är i dag ett begrepp med osäkert innehåll. Det är 15 år sedan Somalia sist fungerade som en stat. Sedan diktatorn Siad Barre störtades har ingen makt funnits som trovärdigt kunnat företräda staten inåt eller utåt.
Somalia har sina av omvärlden accepterade gränser. Men det finns åtskilliga somalier som anser att de borde gå betydligt längre västerut, inne i nuvarande Kenya och Etiopien. Det var krig om saken både 1960-64 och 1977-1978. Båda gångerna fick somalierna ge upp.
Nu har Etiopien angripit i Somalia, officiellt för att stötta den internationellt erkända regering som bara håller en stad, Baidoa, beläget inåt land från huvudstaden Mogadishu nere vid kusten av Indiska oceanen.
Avsikten är uppenbart att förebygga något värre för regimen i Addis Abeba. Konsolideras den islamistiska regimen i Mogadishu fruktar president Miles Zenawi i Addis Abeba en samordnad attack på hans land från Somalia och från Eritrea, med vilket Etiopien för ett par år sedan utkämpade strider utan motstycke sedan tyskarna drevs ur Nordafrika i andra världskriget.
Världen erkänner bara ett Somalia, men det finns i praktiken minst tre. Den norra delen av landet, som britterna erövrade på 1920-talet, förklarade sig 1991 självstyrande, med internationella namnet för Somaliland. Härifrån avknoppades år 1998 ytterligare en stat, "Puntland". Punt var de faraoniska egyptiernas namn på området. Puntlands president utsågs för två år sedan till att leda övergångsregeringen.
Det är många fronter som löper genom Afrikas horn. Detta är namnet på regionen som sträcker sig från norra Kenya via Somalia och Etiopien upp till Eritrea vid Röda havet.
Sedan urminnes tider har här funnits ett välde på Etiopiens högland med kristen kultur och förmåga att bygga imperier. Etiopien har mött motstånd från bofasta och nomader österut och från välden med centrum långt borta, i arabvärlden och i Konstantinopel.
I grunden består den här konkurrensen. Den kompliceras i modern tid av arvet efter de europeiska makter som etablerade sig här från slutet av 1800-talet. I den mån européerna, här med italienskt inslag, lämnade något positivt efter sig har det förötts av krig och inre oro sedan årtionden tillbaka.
I dagsläget får islamisterna i Somalia stöd av Eritrea och andra krafter i regionen som vill försvaga Etiopien, uppfattat som ombud för USA i det globala kriget mot terrorn. De nuvarande herrarna i Mogadishu anses skydda terrorister ungefär som talibanerna gjorde i Afghanistan.
Det brukar sägas att Somalia inte är av strategiskt intresse - fattigt, utan olja. Det borde alltså kunna lämnas i fred. Motsatsen gäller. Somalia är en konflikthärd, lokalt, regionalt, globalt. (SNB)
Utrikeskrönika