SCB:s stora novemberundersökning om partisympatierna omfattande nästan 6 000 personer visade att Socialdemokraterna sedan majmätningen backat med 6,3 procent till rekordlåga 27,7. Vinnarna var Moderaterna och Miljöpartiet med 33,4 respektive 11,7 procent. Kristdemokraterna med 3.8 procent skulle inte klara fyraprocentspärren. Alla övriga partier låg i intervallet över 5 men under 6 procent.
Socialdemokraterna uppdelade i en tydlig höger- och vänsterfalang, med en även i de egna leden ifrågasatt partiledare och med interna strider inför öppen ridå, står inför ett svårt vägval. I de tre storstadsregionerna får S enligt ovannämnda undersökning stöd av endast omkring 20 procent. Samtidigt går MP starkt fram i dessa områden med siffror omkring 18 procent. Moderaterna noterar i Stockholm 40 procent och i Stockholms län rekordhöga 47 procent. Det är främst till dessa två partier som S förlorat väljare. Med ett befolkningsunderlag av en stor och växande medelklass torde det vara omöjligt att återvinna många förlorade väljare i dessa regioner utan en högervridning. För att återfå regeringsmakten krävs även i detta fall stöd av MP och det är i dag osäkert om detta är möjligt. Socialdemokraternas högerfalang och flesta opponenter återfinns främst i dessa storstadsregioner som omfattar ungefär halva Sveriges väljarkår.
S måste även bevaka sin vänsterflygel. Sannolikt blir Jonas Sjöstedt tidigt i år Vänsterpartiets nye ledare, eventuellt med delat ledarskap med en av sina två kvinnliga medtävlare. Sjöstedt är pragmatiker, beskriver sig som mittenman inom sitt parti. I klartext tillhör han partihögern men står till vänster om S i viktiga politiska frågor. Sannolikt kan han förbättra V:s siffror med några procent. För V vore det en tillgång om Sjöstedt får dela ledarskapet med en kvinna. Båda dessa står politiskt till vänster om Sjöstedt och kan vara en i pragmatiskt avseende återhållande kraft.
S-ledaren Håkan Juholt är starkt ifrågasatt både inom de egna leden och väljarkåren. Han är en skicklig retoriker och tål mycket stryk. Men framtiden får utvisa om det räcker. Hans popularitetssiffror är i nuläget låga jämfört med statsminister Reinfeldt. Från vänster hotas hans parti av den pragmatiske Sjöstedt. Han kan inte heller lita på att MP med populära språkrör kommer att vara ett stöd i framtiden.
En nyligen utförd Sifoundersökning beställd av SVT visar att ett stort antal MP-väljare under sista halvåret ändrat uppfattning och nu anser att Alliansen bättre än S klarar av att sköta landets ekonomi, styra landet och minska arbetslösheten, Samma uppfattning har många S-väljare. Fortsätter denna trend blir det alltmer sannolikt att det framgångsrika MP inför valet 2014 föredrar att självständigt föra fram sin egen politik. En sådan inställning skulle sannolikt mest gynna partiet. Alliansen med Moderaterna i spetsen har redan öppnat dörren för närmare samarbete. Hittills gäller det invandringspolitiken. MP får troligen större möjligheter att i fortsättningen påverka svensk politik än vad som motsvarar partiets ställning i riksdagen. Samma ställning kan även Sverigedemokraterna få vid ett oklart parlamentariskt läge.
Alliansen kan inte betrakta en seger 2014 som given. För att vinna måste det nära samarbetet fortsätta och M måste ge större utrymme åt de tre mindre partierna än hittills. Det gäller att inte bara att förvalta vårt nuvarande samhälle utan även ge svar på framtidsfrågorna.